_mina frön. jag har börjat på nytt här ◊ mer om varför & vad denna nystart kommer innehålla kan ni läser om over there.
men det här som varit min ventilations plats för mer än fyra år nu, kommer att leva kvar, är alldeles för kär i min allofmydays-bebis att för kunna göra mig av med den helt. men allt fokus kommer nu ett tag fram över ligga på det nya. men när jag känner mig sentimental eller ledsen, eller båda delarna & längtar 'hem' kommer jag tillbaka hit för lite andrum & funderingar.
hoppas ni gillar det nya också, skriv gärna ett hej om du hittat dit härifrån. & även fast ni inte alltid varit så många som läst här, så har ni ändå känns som en hel armé av stöd för mig & mitt arma hjärta ändå. tack för det.
tack ännu en gång mina frön, på återseende & varmt välkomna vidare / M ◊
|well | holy | moly | me | oh | my | you're | the | apple | of | my | eye|
_solen hade precis gått upp när vi lyfte & lämnade London bakom oss. jag satt, trots min förjävliga flygrädsla, längst in, närmast fönstret. & utsikten när vi lämnade fastland & kom ut på öppet vatten var så overklig, känndes som det jag såg utanför mitt tjocka fönster var ifrån någon film, att allt bara vara datagjort. för vackert för att vara på riktigt. men samtidigt så fruktansvärt skrämmande. minnesbilder från alla flykrascher jag sett på discovery channel for genom mitt huvud. men jag antar att de allra vackraste, alltid, på något sätt samtidigt är livsfarligt.
jag vände mig till vänster & såg att mina två följeslagare redan somnat. vi flög in i ett molntäcke & melissa horn spelades på min Ipod. hela resan hade jag haft dig i mitt bakhuvud. inte riktigt kunnat slappnat av. inte på fullo varit mig själv. i en stad som jag hade förälskat mig i.
melissa horn byttes till 'home' av edward sharpe and the magnetic zeros & jag grät dom resterande timmarna hem. att känna sig ensammast i världen i ett fullpackat plan, 10000m över vattnet med sina två bästa vänner bredvid sig, är så skevt så jag nästan blir rädd när jag tänker tillbaka på mig själv i den där flystolen. minns att jag kände mig fruktansvärt rotlös. /ah, home, let me come home, home is wherever I'm with you/
sedan dess har jag aldrig vågat lyssna på den låten igen. har snabbt bytt till nästa låt så fort jag hört introt. ibland har jag torterat mig själv med att lyssna en bit in på första versen. men sen bytt till nästa & kännt den där flygresan från helvetet komma tillbaka.
men ikväll har jag lyssnat på hela låten. från första tonen till sista. intro, vers, refräng, vers, refräng, stick & till sist refräng x2. tom med flera gånger. testat lite vad jag klarar av & inte klarar av. så mycket jag slutat lyssna på, slutat göra, slutat tänka på sen jag tyst sa hejdå & tog dig bort & ur mitt liv. allt eftersom har jag kunnat beröra vissa saker igen, & då inse att det inte känns någonting ont alls. smärta har ju en underbar förmåga att växa bort med tiden.
det är 18 månader sen jag satt i de där planet hem från London med tårar rinnandes ner för mina kinder & med en klump av ovisshet i magen. men vi hann ta flera ohälsosamma turer ihop när jag kom hem igen, innan jag på riktigt sa hejdå för 6 månader sen.
& nu väntar jag på den dagen jag kan börja lyssna på håkan igen utan att tänka på dig. men just den delen, lär ta tid.
Vad har du på dig? en svart cheap monday t-shirt, trosor från h&m & mössa, före sovdax uniform alltså.
Hur mår du? trött, men vill inte sova. lite små förskyld, men mår rätt himla okey trots allt.
Vad önskar du just nu? att jag hade en plan, en hint, en svag aning om vad jag vill göra med mitt liv, önskar att jag visste vad jag ska göra här näst. önskar även ett stycke sovsällskap, har ingen vidare lust att sova själv inatt. sen önskar jag mig en egen lägenhet till mig & Lisa eller ett stort hus där jag & mina brudar kunde ha ett fint kollektiv liv ihop, gahha de vore perfekt de! & en mops, oxå, såklart, som alltd!
Vad har du ätit idag? pannkakor & litervis med kaffe till 'frukost', fläskfile, klyftpotatis & diverse okända & kända grönsake till middag, en halv bulle, lite chips & en kopp te nu ikväll.
Vad ska du göra imorrn? om dom inte ringer från jobbet & vill att jag ska komma & hjälpa till inför inventeringen på tisdag, ska jag röja lite, sy en del, försöka skriva en bra massa, lister & sånt kul. fira min mor på kvällskvisten som fyller år imorn (idag) & självklart kolla på en hel drös med avsnitt av 'Tre Kroner'
Och på söndag? ska jag spendera ett x antal timmar i bil, då vi åker hem från min släkt & min kusin Majas dop då. jag kmr alltså dricka kaffe, sova, lyssna på musik & gnälla på att de är trångt i baksättet hela söndagen.
Vem saknar du? mina brudar - saknar att vara alla vi fem. mina två bästa killkompisar & läskigt nog jävligt mycket efter A.
Senaste köp? i diverse väg - lantchips & cola. i klädväg - en Batman t-shirt från gina.
Vad skrattade du senast åt? åt allt roligt Ante skriver i våran quizkampen chatt.
Vad grät du senast åt? fick nån knas attack igår kväll i min stilla ensamhet & grät lite åt livet i allmänhet, åt att filmen jag höll på att kolla på var så fin & åt att jag var/är orolig för A.
Vem sov du senast med? slumrade en stund brevid wingman & Freddy igår när vi kollade på repriser & va bakis.
Vad läser du just nu? senaste numret av ELLE, Chic, Sofies Mode, Klick & boken om Guns n' roses. samtidigt.
Senast sedda film? såg 'The Lucky One' igår, fin men lite halvtråkig. stort plus på att Zac Efron var med iaf, han har ju blivit läskigt snygg & härligt manlig.
Vilken svordom använder du mest? ja, vilken svordom använder jag inte? fi**a & 'k*ken i fi**tan' (haha Hultsfred & Joline<3) är väl de som oftast färgar min mun svart.
Vem var den senaste som ringde dig? Julia idag som jag missade.
Senast 3 inkomna sms?
”haha, jag är också förrvirrad :P rackarns om hon kommer nu i helgen så är jag juh också borta. vi kanske kan få till en middag på söndag innan hon åker :) :D <3” från Engström som var lika förrvirad som jag över vilken helgen Jozze kommer hem egentligen & så.
”ja jag har gjort de:)” från syster som menade på att hon hade sms:at pappa & frågat om han skulle in till stan.
”Ja! för mycke nästan! :)!” från Mattias som var på fest & hade de skoj, nästan för mycke skoj tydligen.
Vad stod de i ditt senaste skickade sms?”tror att hon kmr denna helg & att hon åker hem lördagen där på! <3<3" Till Engström, förvirringen fortsatte råda om när Jozze kmr hem.
Vilken är din favoritfrukt? passionsfrukt & citron.
Vilka kändisar har du blivit jämförd med? blev jämnförd med karaktären 'Summer Roberts' spelad av Rachel Bilson från 'The O.C', både utseendemässigt & karaktärsmässigt, när jag gick på högstadiet, men sen de inte nån speciell. byggkillarna vi hade på jobbet förra sommaren brukade kalla mig för lill-Kitty, efter Kitty Jutbring pga min sidecut & att jag gillar knasiga kläder, but that's it.
Vad är du rädd för? döden, höga höjder, djupt vatten & spöken.
Blir du lätt svartsjuk? ja, jag är nog rätt svartsjuk av mig skulle jag tycka, tyvärr. himla oattraktiv egenskap.
Din favoritkaraktär ur en serie? oj, älskar ju 'Seth Choen' & 'Summer Roberts från min favorit serie of all time 'The O.C', sen gillar jag 'Pam', 'Jason Stackhouse' & 'Eric Northman' från mina andra favorit serie 'True Blood' & sen kan man ju bara inte älska 'Samantha' i 'Sex And The City'.
Vem skrev senast åt dig på facebookchatten? En annan kompis Mattias än nämnd ovan, som skrev om sina planer på att flytta till Näve & ville ha lite råd kring de.
Vilket språk hade du velat lära dig? har alltid velat kunna snacka flytande Franska, tänk om kunde de, vilken grej!
Vad för sorts killar faller du för? manliga killar, eller ja, manliga män, lagom muskelösa, med skäggstubb, tatueringar (mycket viktigt), som har snygg stil & snygga skor (också mycket mycket mycket viktigt), har humor, skulle dö utan musik, vet vad dom vill (de är sexigt), är duktiga på att visa uppskattning, är sociala & tycker att ens vänner är lika livsviktiga som jag tycker mina är för mig, är musikalisk så vi kan jama tillsammans. om killen kan åka bräda är ju det också ett plus! men oftast så faller jag får långa, smala, svåra men ack så vackar unga män istället, men men.
Vart vill du åka just nu? till älskade London! eller till något varm ställe med ett stort kompis gäng - brudarna mina & Näve grabbarna, typ dra ner till Malat allesammans & hälsa på Nyman & Challe, jävlar de hade vare någe de! annars hade en spontantrip med grymt sällskap var som i Sverige (helst Malmö) också varit fint.
_minns när vi stod där tillsammans, blickandes ut över stans alkis-tätaste park & kedjerökte i tystnad. stod så nära jag vågade utan att du skulle bli illa till mods. våldta din safe zone.
vi bröt senare tystnaden med att prata om hur gott mos resturangen vars entré vi just stod i, hade & svårighets graden i quizkampen. vi fimpade & tog en till. & till slut kunde jag bara inte hålla emot längre & pussade dig brevid din mun. du sa tyst nej & jag backade tre steg & fnissade lite, jag kunde inte se 'allvaret' i situationen tack vare all öl i min kropp. tur i oturen. du log mot mig & mitt barnsliga sätt att ta allt så bokstavligt ibland bara för att jävlas, de jag vet att du tycker är rätt charmigt ändå. du bad mig komma tillbaka & vi slöt upp i en kram. du hade din stickade tröja på dig som jag tycker så mycket om & du luktade du. trygghet & sommar. du sa att vi borde snacka lite & jag höll med, vi borde ha ett riktigt deep talk, men kanske inte här, nej kanske inte här, men vi kanske borde ha det här iaf, så vi får allt vi velat säga till varandra så länge, sakt. & så blev det.
jag minns inte alla exakta orden såhär relativit lång tid efteråt. de känns som att den där kvällen utspelades för flera år sen & inte 31 dar, som det egentligen är. det jag minns är du sa att du trodde att jag kände mer för dig än vad du gjorde för mig. jag blånekade såklart på stört, försvarsmekanismen kickade in. aldrig visa sig svag. men jag medgav sen att så måste det vara, eller så var det. punkt. det hade jag ju känt länge men inte velat känna. så vi bestämde att vi bara skulle vara vänner & jag tyckte också att det var en bra idé ändå /fast att jag egentligen ville att du skulle säga att du var kär i mig & ville för alltid ha mig sovandes i din säng om nätterna/ du berättade lite om henne & jag vill kräkas på dina fötter som var beklädda i dina favorit skor. om att hon skulle flytta till annan kontinent /mohahah/ & att detta gjorde dig så fruktansvärt ledsen. vi kramdes igen. jag pussade dig på kinden & fick en likadan tillbaka. jag fällde nästan en tår på din axel när jag berättade om vad j hade sakt två dagar innan. du gav mig tröstande ord & vi omfamnade varandra igen
våra vänner ramlade ut för en rökpause & gastade om att vi skulle komma med, men vi kunde inte bry oss mindre. vi pratade om hur fruktansvärt dåligt vi mådde, hur trasiga vi var & hur vi försökte döva de. att det nog var lika bra att vi inte fortsatte de vi påbörjade på stans pub för sådär 8 månader sen ändå. det skulle nog bara bli kaos om två trasiga människor försökte sig på något så svårt som att älska någon annan just nu.
allt blev en enda stor bekännelse mellan & av, två trasiga sorliga typer som önskade att livets regler kunde vara lite mer rättvisa för ett tag. jag sa att någon gång i framtiden när våra demoner flytt & livet var annorlunda så kanske vi skulle funka ändå. du instämmde & gav mig en sista kram innan vi gick tillbaka in igen in samlad trupp.
efter den kvällen, när vi bestämde att vi bara skulle vara vänner hädan efter & inget komplicerat mitt emellan, det jag utan att blinka, accepterade. /jag är helldre 'bara' din vän än ingenting alls. såklart/ så trodde jag ett par vecka att 'detta gick ju smärtfritt', 'men så fint att vi löst detta' & 'det här med att bara vänner, går ju hur bra som helst' & allt detta berättade jag för alla som ville höra, upprepade det flera gånger, för att i smyg samtidigt övertyga mig själv att det vara just så det var.
men man kan inte lura sig själv hur länge som helst. wingman avslöjade mig & jag mig själv säkert redan tidigare & nu är det dom förbjudna orden allt jag kan tänka på när vi kör en match på quizkampen, inte undra på att jag alltid förlorar mot dig när allt jag kan tänka på är just de, det jag inte vågar säga eller kan tänka alla stavelser på. fan helvets jävla skit.
så jag hoppas i smyg att vi var eviga helg ska 'råka' springa på varandra. hoppas att du ska skriva något kul i quizkampen chatten. blir löjligt glad när du gillar mina bilder på instagram. spelar utåt att allt är så bra så, att 'äsch nä det är lugnt, han & jag är bara vänner nu, & ja det känns skit bra, jag vill ändå inte vara i ett förhållande nu' & blabla blabllaaaaa.
'snubblade' in på henns blogg här om natten & när jag läste ord om blåa ögon & såg tom en suddig bild på ett stycke arm & ett par nyckelben så fick jag ont i magen. dom där nyckelbenen vet jag myket väl att det är dina. men det är inget jag kan, eller har rätt till att göra något åt. som att spy i munnen & sen vara tvungen att svälja det igen med desamma. hålla huvudet högt & hoppas på att dom få sovtimmarna jag skrapar ihop, tillsammans med min taktik med att ständigt vara full eller/och omringad av bra människor ska bota mig nångång.
så jävla trasig. min kropp vill inte ha mig & jag vill inte ha den heller. skicka sin ner fläckade själ på rehab & dunka huvudet upprepande gånger i väggen.
| jag | är | bara | nån | som | du | inte | minns | sen |
_en lördags kväll som vi som vanligt skulle spendera med att dricka kopiösa mängder alkoholhaltiga drycker & bli kungar i våra egna liv för några timmar. vi gick förbi stans minsta krog & genom dom höga fönstrena såg jag en rygg jag kände igen. flera månader tidigare hade jag lakt benen på ryggen & aldrig kommit på tanken att gå in & då även bli tvungen att spendera oändliga minuter i samma rum som du. men ikväll känndes allt annorlunda. med vinet i mina ådrer & med en styrkesparv till höger & en till vänster om mig, tyckte jag att de som tidgare var ett skräckscenarium, ikväll, var världens bästa idé. jag skulle ju ändå inte beblanda mig med dig.
_de tog 30min, sen stod du vid vårat bord & ingen flyktväg i världen kunde rädda mig därifrån. jag hade nästan gömt hur du såg ut, hur du luktade. du frågade varför jag undvek dig, du sa att du saknade mig, undrade varför vi inte kunde vara vänner, du sa även att du alltid kommer att älska mig.
_jag flakade med blicken mellan takets dova lampr för att få tårarna att rina tillbaka & ditt bröst, där texten jag brukade fylla i med mina fingartoppar tittade fram. allt detta var alldelses för mycket att ta in på en & samma gång & jag ville bara fly därifrån.
_du bad mig att andas & jag kunde emllan tårattackerna som gång på gång fastnade i mina ögonfransar, säga att jag hatar dig, att jag var tvungen att ta bort i ditt liv för att kunna överleva själv, men samtidigt att även jag saknade oss. /but baby I'm the one who left you, you're not the one who left me/allt detta kunde du förtså, men du påstod fräkt att jag fortfarande var kär i dig, jag svor att de inte var så. att jag hade svårt att gå med på att vi skulle bli vänner på nytt, att se att de skulle vara ett bra idé, berodde på andra anlednigar. hur blir man vän med någon som skadat en så, flera gånger om & som man desutom aldrig varit enbart vän med?
_vi gav varandra en spontan kram mitt upp i allt, men inte ens din doft kunde jag känna igen. jag antar att även dofter, personer & minnen förändras när man delas i tu. du sa sen att du var tvungen att gå tillbaka, till erat bord, till ditt liv, till henne. vi lovade halft om halft varandra att vi skulle bli vänner. me inerst inne var jag inte säker om jag i den stunden ljög för mig själv eller för dig när jag nickade instämande.
_förtrollningen bröts. du lämnade mig i kaos & försvann till din kontinent.
_om du ändå hade på bett om förlåt, på dina bara knän gett mig hundra förlåt & en jävla massa förklaringar för ditt handlande det senaste året & året där innan. skämts en stund för all skit du gett mig, gråtit en smula för din patetiska existens & ditt förjävliga beetende mot mig, hade jag kanske iaf övervägt att bli vän med dig igen. men ingenting fick jag. då, den kvällen, & inte ett ljud sen dess heller.
_skönt att få svart på vitt, att man själv växit, i sig själv. att de är sant som klyschorna säger (what doesn't kill you makes you stronger and so on) men samtidigit nästan sorligt att du själv står & trampar på samma ställe & fortfarande inte kan på riktigt förstå mig. /you're to proud to say that you've made a mistake you're a coward to the end/
_kommer kanske i framtiden få äta upp de jag just skrev. men det är ett senare problem & beslut. just nu är de här jag & de här som gäller.
_de där med att man börjar känna långt ner i magen att man sakta börjar falla. handlöst. igen. för någon livsfarlig men magisk människa. när man tillslut börjar inse att de är nog så de måste va. eller egentligen har nog detta pågått en längre tid nu. men de är först nu man har kunnat ta sig tid. tid till att definierar vad de är som virvlar runt i magen är för något.
kan detta egentligen hända igen såhär kort tid efter ett mödosamt & förjävligt heart break? behöver verkligen inte hjärtat mitt mer vila innan? klara det att kasta in sig i den här utblottade leken ännu en gång? nu? på en gång? vi vet ju ändå vad det i sluter kommer leda till. månader av självrannsakan, destruktivt beteende & kopiösa mängder gift. denna tvekan bottnar som vanligt i ren & påfrestande rädsla för ännu en mödosam repris som vi tycks skymta långt där framme vid ravinens rand. för eller hur, detta kommer sluta i katastrof, det vet vi ju alla. alla vi som nånsin stött på mitt ängsliga hjärta på något sätt, vet ju det. självklart är det så. men ändå alltid denna ständiga längtan till någon annan ändå. när ebbar den längtan ut? helt? ge mig ett datum. jag behöver verkligen en fast punkt att fokusera på, istället för på din ryggtavla med hela vintergatan på. på dina korviga lakan & sättet du drar handen genom ditt hår. vill inte ge mig in i den här leken igen. kan jag bara inte få stå brevid & kolla på när alla andra kastar sig hals överhuvud rakt in & sen vända ryggen åt när dom sedan kravlar trasiga ut igen. _fortsätter natten med att ordbajsa ut texter från mitt nattliga illamående med svettiga lakan under min nakna rygg med sirliga ballader klingandes i öronen. _all denna skevhet som alltid lyser som starkast i mörkret
_idag har jag roat mig med att sitta på en klippa i höst solen med c & j. vi har tittat på dom vita gäsen på havet, förtärt kaffe & fika, hjälpt c med dumma frågor på quizkampen (vårat nya beroende), pratat om london, grabbar & om helgens kommande bravader. bra eftermiddag.
dessa ljuma höstvindar är inte så dumma ändå & de där med att jag numera inte har en fast punkt att gå till varje dag & att mitt hjärta är lite oroligt, de är gör inte så mycket idag. idag är det okey.