| ingenting | någonsin |

vi lyckades tillbringa flera timmar i samma lokal & samtidigt skickligt undvika varandra.
vi vinner gång på gång alla grenar i undivka-vm.

|well | holy | moly | me | oh | my | you're | the | apple | of | my | eye|

_solen hade precis gått upp när vi lyfte & lämnade London bakom oss. jag satt, trots min förjävliga flygrädsla, längst in, närmast fönstret. & utsikten när vi lämnade fastland & kom ut på öppet vatten var så overklig, känndes som det jag såg utanför mitt tjocka fönster var ifrån någon film, att allt bara vara datagjort. för vackert för att vara på riktigt. men samtidigt så fruktansvärt skrämmande. minnesbilder från alla flykrascher jag sett på discovery channel for genom mitt huvud. men jag antar att de allra vackraste, alltid, på något sätt samtidigt är livsfarligt.
 
jag vände mig till vänster & såg att mina två följeslagare redan somnat. vi flög in i ett molntäcke & melissa horn spelades på min Ipod. hela resan hade jag haft dig i mitt bakhuvud. inte riktigt kunnat slappnat av. inte på fullo varit mig själv. i en stad som jag hade förälskat mig i. 
 
 
melissa horn byttes till 'home' av edward sharpe and the magnetic zeros & jag grät dom resterande timmarna hem. att känna sig ensammast i världen i ett fullpackat plan, 10000m över vattnet med sina två bästa vänner bredvid sig, är så skevt så jag nästan blir rädd när jag tänker tillbaka på mig själv i den där flystolen. minns att jag kände mig fruktansvärt rotlös. /ah, home, let me come home, home is wherever I'm with you/ 
 
sedan dess har jag aldrig vågat lyssna på den låten igen. har snabbt bytt till nästa låt så fort jag hört introt. ibland har jag torterat mig själv med att lyssna en bit in på första versen. men sen bytt till nästa & kännt den där flygresan från helvetet komma tillbaka. 
 
 
men ikväll har jag lyssnat på hela låten. från första tonen till sista. intro, vers, refräng, vers, refräng, stick & till sist refräng x2. tom med flera gånger. testat lite vad jag klarar av & inte klarar av. så mycket jag slutat lyssna på, slutat göra, slutat tänka på sen jag tyst sa hejdå & tog dig bort & ur mitt liv. allt eftersom har jag kunnat beröra vissa saker igen, & då inse att det inte känns någonting ont alls. smärta har ju en underbar förmåga att växa bort med tiden.
 
det är 18 månader sen jag satt i de där planet hem från London med tårar rinnandes ner för mina kinder & med en klump av ovisshet i magen. men vi hann ta flera ohälsosamma turer ihop när jag kom hem igen, innan jag på riktigt sa hejdå för 6 månader sen.
 
& nu väntar jag på den dagen jag kan börja lyssna på håkan igen utan att tänka på dig. men just den delen, lär ta tid.

| easy | come | easy | go / eller | ? |

_minns när vi stod där tillsammans, blickandes ut över stans alkis-tätaste park & kedjerökte i tystnad. stod så nära jag vågade utan att du skulle bli illa till mods. våldta din safe zone. 
vi bröt senare tystnaden med att prata om hur gott mos resturangen vars entré vi just stod i, hade & svårighets graden i quizkampen. vi fimpade & tog en till. & till slut kunde jag bara inte hålla emot längre & pussade dig brevid din mun. du sa tyst nej & jag backade tre steg & fnissade lite, jag kunde inte se 'allvaret' i situationen tack vare all öl i min kropp. tur i oturen. du log mot mig & mitt barnsliga sätt att ta allt så bokstavligt ibland bara för att jävlas, de jag vet att du tycker är rätt charmigt ändå. du bad mig komma tillbaka & vi slöt upp i en kram. du hade din stickade tröja på dig som jag tycker så mycket om & du luktade du. trygghet & sommar. du sa att vi borde snacka lite & jag höll med, vi borde ha ett riktigt deep talk, men kanske inte här, nej kanske inte här, men vi kanske borde ha det här iaf, så vi får allt vi velat säga till varandra så länge, sakt. & så blev det.
 
 
jag minns inte alla exakta orden såhär relativit lång tid efteråt. de känns som att den där kvällen utspelades för flera år sen & inte 31 dar, som det egentligen är. det jag minns är du sa att du trodde att jag kände mer för dig än vad du gjorde för mig. jag blånekade såklart på stört, försvarsmekanismen kickade in. aldrig visa sig svag. men jag medgav sen att så måste det vara, eller så var det. punkt. det hade jag ju känt länge men inte velat känna. så vi bestämde att vi bara skulle vara vänner & jag tyckte också att det var en bra idé ändå /fast att jag egentligen ville att du skulle säga att du var kär i mig & ville för alltid ha mig sovandes i din säng om nätterna/ du berättade lite om henne & jag vill kräkas på dina fötter som var beklädda i dina favorit skor. om att hon skulle flytta till annan kontinent /mohahah/ & att detta gjorde dig så fruktansvärt ledsen. vi kramdes igen. jag pussade dig på kinden & fick en likadan tillbaka. jag fällde nästan en tår på din axel när jag berättade om vad j hade sakt två dagar innan. du gav mig tröstande ord & vi omfamnade varandra igen
 
 
våra vänner ramlade ut för en rökpause & gastade om att vi skulle komma med, men vi kunde inte bry oss mindre. vi pratade om hur fruktansvärt dåligt vi mådde, hur trasiga vi var & hur vi försökte döva de. att det nog var lika bra att vi inte fortsatte de vi påbörjade på stans pub för sådär 8 månader sen ändå. det skulle nog bara bli kaos om två trasiga människor försökte sig på något så svårt som att älska någon annan just nu.
 
allt blev en enda stor bekännelse mellan & av, två trasiga sorliga typer som önskade att livets regler kunde vara lite mer rättvisa för ett tag. jag sa att någon gång i framtiden när våra demoner flytt & livet var annorlunda så kanske vi skulle funka ändå. du instämmde & gav mig en sista kram innan vi gick tillbaka in igen in samlad trupp.
 
 
efter den kvällen, när vi bestämde att vi bara skulle vara vänner hädan efter & inget komplicerat mitt emellan, det jag utan att blinka, accepterade. /jag är helldre 'bara' din vän än ingenting alls. såklart/ så trodde jag ett par vecka att 'detta gick ju smärtfritt', 'men så fint att vi löst detta' & 'det här med att bara vänner, går ju hur bra som helst' & allt detta berättade jag för alla som ville höra, upprepade det flera gånger, för att i smyg samtidigt övertyga mig själv att det vara just så det var. 
men man kan inte lura sig själv hur länge som helst. wingman avslöjade mig & jag mig själv säkert redan tidigare & nu är det dom förbjudna orden allt jag kan tänka på när vi kör en match på quizkampen, inte undra på att jag alltid förlorar mot dig när allt jag kan tänka på är just de, det jag inte vågar säga eller kan tänka alla stavelser på. fan helvets jävla skit. 
så jag hoppas i smyg att vi var eviga helg ska 'råka' springa på varandra. hoppas att du ska skriva något kul i quizkampen chatten. blir löjligt glad när du gillar mina bilder på instagram. spelar utåt att allt är så bra så, att 'äsch nä det är lugnt, han & jag är bara vänner nu, & ja det känns skit bra, jag vill ändå inte vara i ett förhållande nu' & blabla blabllaaaaa. 
'snubblade' in på henns blogg här om natten & när jag läste ord om blåa ögon & såg tom en suddig bild på ett stycke arm & ett par nyckelben så fick jag ont i magen. dom där nyckelbenen vet jag myket väl att det är dina. men det är inget jag kan, eller har rätt till att göra något åt. som att spy i munnen & sen vara tvungen att svälja det igen med desamma. hålla huvudet högt & hoppas på att dom få sovtimmarna jag skrapar ihop, tillsammans med min taktik med att ständigt vara full eller/och omringad av bra människor ska bota mig nångång. 

| jag | är | bara | nån | som | du | inte | minns | sen |

_en lördags kväll som vi som vanligt skulle spendera med att dricka kopiösa mängder alkoholhaltiga drycker & bli kungar i våra egna liv för några timmar. vi gick förbi stans minsta krog & genom dom höga fönstrena såg jag en rygg jag kände igen. flera månader tidigare hade jag lakt benen på ryggen & aldrig kommit på tanken att gå in & då även bli tvungen att spendera oändliga minuter i samma rum som du. men ikväll känndes allt annorlunda. med vinet i mina ådrer & med en styrkesparv till höger & en till vänster om mig, tyckte jag att de som tidgare var ett skräckscenarium, ikväll, var världens bästa idé. jag skulle ju ändå inte beblanda mig med dig.
_de tog 30min, sen stod du vid vårat bord & ingen flyktväg i världen kunde rädda mig därifrån. jag hade nästan gömt hur du såg ut, hur du luktade. du frågade varför jag undvek dig, du sa att du saknade mig, undrade varför vi inte kunde vara vänner, du sa även att du alltid kommer att älska mig.
_jag flakade med blicken mellan takets dova lampr för att få tårarna att rina tillbaka & ditt bröst, där texten jag brukade fylla i med mina fingartoppar tittade fram. allt detta var alldelses för mycket att ta in på en & samma gång & jag ville bara fly därifrån.
_du bad mig att andas & jag kunde emllan tårattackerna som gång på gång fastnade i mina ögonfransar, säga att jag hatar dig, att jag var tvungen att ta bort i ditt liv för att kunna överleva själv, men samtidigt att även jag saknade oss. /but baby I'm the one who left you, you're not the one who left me/ allt detta kunde du förtså, men du påstod fräkt att jag fortfarande var kär i dig, jag svor att de inte var så. att jag hade svårt att gå med på att vi skulle bli vänner på nytt, att se att de skulle vara ett bra idé, berodde på andra anlednigar. hur blir man vän med någon som skadat en så, flera gånger om & som man desutom aldrig varit enbart vän med?
 _vi gav varandra en spontan kram mitt upp i allt, men inte ens din doft kunde jag känna igen. jag antar att även dofter, personer & minnen förändras när man delas i tu. du sa sen att du var tvungen att gå tillbaka, till erat bord, till ditt liv, till henne. vi lovade halft om halft varandra att vi skulle bli vänner. me inerst inne var jag inte säker om jag i den stunden ljög för mig själv eller för dig när jag nickade instämande.
_förtrollningen bröts. du lämnade mig i kaos & försvann till din kontinent. 
_om du ändå hade på bett om förlåt, på dina bara knän gett mig hundra förlåt & en jävla massa förklaringar för ditt handlande det senaste året & året där innan. skämts en stund för all skit du gett mig, gråtit en smula för din patetiska existens & ditt förjävliga beetende mot mig, hade jag kanske iaf övervägt att bli vän med dig igen. men ingenting fick jag. då, den kvällen, & inte ett ljud sen dess heller.
_skönt att få svart på vitt, att man själv växit, i sig själv. att de är sant som klyschorna säger (what doesn't kill you makes you stronger and so on) men samtidigit nästan sorligt att du själv står & trampar på samma ställe & fortfarande inte kan på riktigt förstå mig. /you're to proud to say that you've made a mistake you're a coward to the end/

 
_kommer kanske i framtiden få äta upp de jag just skrev. men det är ett senare problem & beslut. just nu är de här jag & de här som gäller. 
pics:

| terrified | of | my | heart |

 

_de där med att man börjar känna långt ner i magen att man sakta börjar falla. handlöst. igen. för någon livsfarlig men magisk människa. när man tillslut börjar inse att de är nog så de måste va. eller egentligen har nog detta pågått en längre tid nu. men de är först nu man har kunnat ta sig tid. tid till att definierar vad de är som virvlar runt i magen är för något. 

kan detta egentligen hända igen såhär kort tid efter ett mödosamt & förjävligt heart break? behöver verkligen inte hjärtat mitt mer vila innan? klara det att kasta in sig i den här utblottade leken ännu en gång? nu? på en gång? vi vet ju ändå vad det i sluter kommer leda till. månader av självrannsakan, destruktivt beteende & kopiösa mängder gift.
denna tvekan bottnar som vanligt i ren & påfrestande rädsla för ännu en mödosam repris som vi tycks skymta långt där framme vid ravinens rand. för eller hur, detta kommer sluta i katastrof, det vet vi ju alla. alla vi som nånsin stött på mitt ängsliga hjärta på något sätt, vet ju det. självklart är det så.
men ändå alltid denna ständiga längtan till någon annan ändå. när ebbar den längtan ut? helt? ge mig ett datum. jag behöver verkligen en fast punkt att fokusera på, istället för på din ryggtavla med hela vintergatan på. på dina korviga lakan & sättet du drar handen genom ditt hår.
vill inte ge mig in i den här leken igen. kan jag bara inte få stå brevid & kolla på när alla andra kastar sig hals överhuvud rakt in & sen vända ryggen åt när dom sedan kravlar trasiga ut igen.
_fortsätter natten med att ordbajsa ut texter från mitt nattliga illamående med svettiga lakan under min nakna rygg med sirliga ballader klingandes i öronen.
_all denna skevhet som alltid lyser som starkast i mörkret


| i | can't | steal | you | like | you | stole | me |

_låsas som att de inte alls hugger till i magen när din vackra nunna dyker upp på instagram eller facebook
låsas som att saknaden efter din lena ryggtavla inte alls existerar
låsas att man inte alls ägnar sina bussresor till & från stan, med att läsa igenom våra gamla sms konversationer
& då även låsas som att man inte alls små ler & biter sig i läppen för att stänga inne sitt generade fnitter
spela cool & självsäker för att man inte orkar vara det man verkligen är
låta sig bli brutalt uppraggad på krogen, skratta, hångla & spela med
fast att grabben i fråga inte alls påminner om dig & använder för tok för mycket tunga
den markanta uppmärksamheten är ändå berusande & behövlig
¯
tro att alla pojknackar är just din
lysa upp när man träffar på dina kompisar
men slockna i smyg så fort man inser att du inte är med
¯
bli svartjuk när du lägger upp bild på henne, hon jag inte alls gillar, när ni fikar
kedjeröker mig lugn & undra vad ni har för relation, egentligen
tortera sig själv med att snudda vid tanken att hon säkert också ibland sover under maskroslampan
¯
få frågor från våra gemnsamma kompisar om hur det står till med oss, & alltid svara att man inte vet
stå 02:03 & bekänna för din bror att det är dig jag vill vara med
gå 02:32 med din bästa kompis några veckor tidigare & bekänna samma sak
men att bekänna det för dig är tydligen alldeles för svårt & skrämmande, såklart
¯
låsas som att man inte alls känner längst inne i magen att det redan är försent
låsas som att de inte känns som fjorton knytnävs slag i varenda organ
när man tänker på att man nog aldrig mer kommer få sova en natt till, där, under maskroslampan
med hakan sin i din nyckelbens skål
¯
helvete. fan. & alla världens svordomar flera gånger om.
pic source:  and 

| heart | vs. | head |

_när bubblan du levt i dom senaste veckorna
sprängs
går sönder med ett slag i magen pga den hårda sanningen
går i bitar & sliter med dig upp till ytan
du visste att den här studen var på väg
så många gånger som du tänkt att livet är alldelses för fint just nu,
snart måste de ta slut ändå
du har känt den flås dig i nacken i flera veckor nu
sitta i den kvava luften & på en gräsplätt, mitt i stan
& blanda dina chockade tårar med R's mjuka päls
få omfamningar & tröstande ord
men inget hjälpte då, nu
är så förbannat tom
tom tommare tommast
tänkt att de skulle göra så här ont
har sagt så många gånger att när jag kommer se dig med någon som inte är jag,
kommer jag dö
& de gjorde jag också
fast 10ggr om
& nu var de inte ens mina ögon som såg
nu var det mina öron som fick höra att de redan hänt
undrar om hon sov på min plats eller om fick sova på din plats, längts in mot väggen?
är min tanborste kvar i din tandbortsmugg eller är den gömnd eller slängd?
håller du också fast henne i sängen när hon säger att hon måste gå upp & till jobbet?
ligger du vaken om nätterna, stirrar in i maskroslampan & tänker på henne?
eller på mig?
hatar henne i smyg
& de mina undrar vad jag vill & vet,
säger att jag inte vet nånting förutom att jag inte kan vara utan våra nätter tillsammans
tänkte härom dan på bussen mot jobbet, hur de skulle vara att börja om
men någon ny,
lära känna en ny, sova i nån nys säng,
ta reda på vad han har på mackan & om han har balkong
& om han stör sig på min konstanta rökning & mina spontana as garv
kände då att jag vägrade
orkar inte börja om
vill inte lära känna någon annan
skeda någon ny, med en ny skäggstubb kittlandes i nacken
nej
vill enbart alltid sova i din säng
på din arm & lägga hakan min i din nyckelbens skål
men nu är jag istället uppe alldeles för sent för att gå upp kl 06 imorn, igen
& är bara så jävla tom.

| I | would | like | to | believe | you | were | right & | if | I | told | you | would | you | go | there | tonight | ? |

_att på riktigt få känna på hur det känns när den man älskar vill säga upp vänskapen på gruder & av orsaker du inte kan fårstå logiken i.
när ögonen fylls med tårar när man inser hur mycket den i fråga betyder. & för ett ögonblick känna hur det skulle vara om den skulle gå.
när man inser att det spelar ingen roll hur många nätter man spenderar i andra sängar, hur många nya läppar man smakar på eller hur mycket man ger av sig själv till någon annan när det största man kan ge, inte ens är kvar, det har man för längsen redan gett bort, & aldrig fått tillbaks, sitt hjärta.
när man inser att alla råd om att gå istället för att stanna, enbart blir till sorl i öronen & förnuftet försvinner bort.
för hur jävla eländigt, jobbigt & för jävla helvete jobbigt det än var/är & hur många gånger jag har försökt, & gud vet att jag fan försökt, gå vidare, till någon annan, genom någon annan, så kan man inte pissa i motvind hur länge som helst. den bantande tjockis kommer en dag falla för frestelsen & äta den där jävla muffinsen ändå.
hur gör människor när dom stänger av hjärtat helt, tar sig ut & vidare enbart med hjärnan & det sunda förnuftet som hjälp? hur fan gör dom? vilka är dom? vet inte som jag skulle hylla eller skjuta ner dom om jag skulle träffa på dom.
¯
jag vill så jävla gärna slippa känna såhär, sjukt men sant, men jag inte vill vara kär mer, tänk om vi bara kunde sluta älska varandra så här passionerat & blodigt & istället bara vara världens bästa vänner istället, tänk hur fint det skulle vara.
tänk om jag skulle få om jag fick, tillbaka mitt hjärta, utan en minsta skråma, som nytt, så som det såg ut innan den där natten, den 9 oktober, då den här evighets karusellen tog sin början, få tillbaka det helt & ge det till någon som skulle vårda det med bästa möjliga omsorg, till någon med maskroslampa, med dess vackraste ögon jag någonsin skådat som ger mig all den ständiga beröringen & uppmärksamheten som jag behöver. tänk.
¯
men livet är inte byggt på logik, eller med inbyggd spolningsknapp, man kan inte alltid få det man behöver, man får vara glad om man får gröngubbe vid rätt tillfälle en gång ibland sådär. livet är ingen lyxig räckmacka med utrotningshotade jätteräckor på, mer en vanlig limpsmörgås som man ibland får ha turen att få räkost på, på tub & ibland utan pålägg alls.
¯
har tappat tråden för längesen & pratar nu om mackor & låter mina tårar skymma min sikt & mitt elände för en stund. ska fortsätta gråta till denna här halva natten & släcka lampan & hoppas på att morgondagen bjuder på både gröngubbe & räckmacka.

| a | battle | between | your | head | and | your | heart |

_när dom gamla trötta fjärilarna envist flaxar kvar,
är de svårt att ge dom nya tillräckligt med syre för att överleva i magen

|en | löjlig | dröm | om | flykt | föds | för | att | krascha | och | sen | dö|

Jag spenderade också dom kommande nätterna under den där maskroslampan, i den där sängen, med dom där tunga andetagen & min hand på ditt bröst över dina hjärtslag.
Sista morgonen låg vi kvar enda till halv 16.
Efter fyra dar & tre nätter i stan med mina vänner, kantade med kopiösa mängder öl, oregelbundet mat intag, 25års fest, tårar, besvikna blickar, barndoms vänner, ölspel, kinamat, dina blåa ögon & alldeles för lite sömn, tog jag hål på min bekymmerslösa bubbla & åkte hem till det som ska föreställas & kännas som just mitt hem, till mitt flickrum & till min egen säng där man inte har lyxen att vakna upp av små pussar på halsen.
Nej här gör en osäkerheten, dom höga rösterna från vardagsrummet, ångesten & tvivlen en sällskap om nätterna. Att aldrig riktigt fullt ut få vara sin egen, sig själv, inom väggarna där man just växte upp & blev den man idag är. & kanske just därför. Begränsningarna & dom kalla orden, har skapat den hårdhudade & orädda kvinnan på utsidan. Men ärren finns alltid kvar & gjort/gör min insida till visa gånger osäker, förvirrad & med en ständig känsla av ensamhet spökandes kring revbenen. Likt en vålnad på en kyrkogård på jakt efter liv.
Komma hem & känna på en gång att man vill fly igen, ut, bort. Till lägenheter runt stan där jag spritt ut små delar av mig själv & en tandborste i varje tandborstmugg.
_ur mina iPhone anteckningar 24:e jan 02:18:
¯
Jag spenderade också dom kommande nätterna under den där maskroslampan, i den där sängen, med dom där tunga andetagen & min hand på ditt bröst över dina hjärtslag.
Sista morgonen låg vi kvar enda till halv 16.
¯
Efter fyra dar & tre nätter i stan med mina vänner, kantade med kopiösa mängder öl, oregelbundet mat intag, 25års fest, tårar, besvikna blickar, barndoms vänner, ölspel, kinamat, dina blåa ögon & alldeles för lite sömn, tog jag hål på min bekymmerslösa bubbla & åkte hem.
till det som ska föreställas & kännas som just mitt hem, till mitt flickrum & till min egen säng där man inte har lyxen att vakna upp av små pussar på halsen.
Nej här gör en osäkerheten, dom höga rösterna från vardagsrummet, ångesten & tvivlen en sällskap om nätterna.
¯
Att aldrig riktigt fullt ut få vara sin egen, sig själv, inom väggarna där man just växte upp & blev den man idag är.
& kanske just därför. Begränsningarna & dom kalla orden, har skapat den hårdhudade & orädda kvinnan på utsidan. Men ärren finns alltid kvar & gjort/gör min insida till visa gånger osäker, förvirrad & med en ständig känsla av ensamhet spökandes kring revbenen.
Likt en vålnad på en kyrkogård på jakt efter liv.
¯
Komma hem & känna på en gång att man vill fly igen, ut, bort.
Till lägenheter runt stan där jag spritt ut små delar av mig själv & en tandborste i varje tandborstmugg.

| att | jaga | sanningen |

/I wish I could save you
I wish I could say to you
I'm not going nowhere
I wish I could say to you
It's gonna be alright/
¯
detta är det enda jag vill säga dig, sätta mig riktigt nära & rita med fingret längs konturerna på ditt ankare.
be dig titta mig i ögonen & säga vad som är fel.
varför du inte besvarat mina sms & klickat mig när jag ringt.
har inte varit dig nära på nästan fyra veckor nu.
tom glömt hur din röst låter.
fast när jag tänker efter så har jag nog inte det, ditt skratt klingar i mitt huvud nu.
vill böja mig fram & hälsa på dina läppar.
känna efter ordentligt om fjärilarna i magen ännu finns kvar.
nu när jag spenderat nätter i någon annans säng.
gamla fjärilarna vs. dom nyfödda fjärilarna som kittlar mitt hjärta, eller?
kan fjärliar från två olika håll bo i magen samtidigt?
& är det verkligen fjärilar jag har i magen som använder mina revben till bur?
vill sova med min skind på ditt lejonhjärta & höra dig viska i mörkret att du älskar mig.
någonstans gör vi faktiskt det, älskar varandra på ett konstigt sätt.
& hur jag än hanterar alla dessa känslor som ryms i min kropp & gör mig glad, förvirrad & ängslig.
så kommer vi alltid fortsätta det.
även fast du krossat mitt hjärta en gång i tiden & gång på gång sårar mig.
så är du ändå min första kärlek, & min bästa vän.
detta är det enda jag vill säga dig, sätta mig riktigt nära & rita med fingret längs konturerna på ditt ankare.
be dig titta mig i ögonen & säga vad som är fel.
varför du inte besvarat mina sms & klickat mig när jag ringt.
har inte varit dig nära på nästan fyra veckor nu.
tom glömt hur din röst låter.
fast när jag tänker efter så har jag nog inte det, ditt skratt klingar i mitt huvud nu.
vill böja mig fram & hälsa på dina läppar.
känna efter ordentligt om fjärilarna i magen ännu finns kvar.
nu när jag spenderat nätter i någon annans säng.
gamla fjärilarna vs. dom nyfödda fjärilarna som kittlar mitt hjärta, eller?
kan fjärliar från två olika håll bo i magen samtidigt?
& är det verkligen fjärilar jag har i magen som använder mina revben till bur?
vill sova med min skind på ditt lejonhjärta & höra dig viska i mörkret att du älskar mig.
någonstans gör vi faktiskt det, älskar varandra på ett konstigt sätt.
& hur jag än hanterar alla dessa känslor som ryms i min kropp & som gör mig glad, förvirrad & ängslig.
så kommer vi alltid fortsätta göra det.
även fast du krossat mitt hjärta en gång i tiden & gång på gång sårar mig.
så är du ändå min första kärlek, & min bästa vän.

|ja | sa | jag | ville | brinna | och | du | satte | mig | i | brand|

_börjar få något nytt inflyttat i mig. en ny känsla. som ändå är bekant men samtidigt så ofattbart främmande & ny. men jag är för stolt & rädd för att säga någonting högt. känslan kommer såklart, som oftast, i sällskap av kaos & förvirring, så också i detta fall. hur blir det nu? +++++
¯
uppdate: herregud hjälp vad läskigt kom jag på! måste vara fel på mig som tycker att världens mysigaste känsla är mest bara läskig. knäpp tjej.

| mitt | hjärta | blöder |

när allt blev fel & kaos
när glada skratt & kyssar blev till tårar & andnöd
när du lämnade mig där i ett vakum av förvirring
när jag ringde & sa genom tårarna
jagälskardigjagälskardig om & om igen
när du slog döv örat till & la på
när jag försökte stötta min styrke sparv som gick sönder den natten
när jag samtidigt gick i tusen bitar själv
när låg vaken hela natten
när du inte svarar när jag ringer
när allt blev fel & kaos
när man inser vad
/för jag vet att den här natten kommer döda mig
om jag inte får va med dig/
på riktigt betyder
¯
_mitt.hjärta.blöder.

| be | careful | what | you | wish | for |

_den där klumpen i magen som äter upp dig inne från & ut.
klumpen som födder sig på min oro & ovissthet.
äter sig större & större.

| den | fulaste | flickan | i | världen |

att den som är tänkt att älska dig mest, inte förstår dig.
överhuvudtaget.
nånsin.
aldrig.
vill inte förstå.
som om att den där muren som byggdes upp mellan oss, i min tidiga tonår, aldrig kommer att raser.
trodde det var en fas. en tonårs grej. när allt var fel, svårt & på tvären.
men jag känner de nu.
den muren kommer aldrig rasa.
lösas upp.
istället är de jag som raserar.
som ett litet trasigt knyte sitter jag som en våt fläck på sovrums mattan & gråter tills jag skakar.
att aldrig bli förstådd. eller älskad på det sättet som en förälder ska älska sitt barn.
att allt bara blir till skrik, tårar & frustration.
allt vänds plöstligt tillbaka & blir till mitt fel.
när ord gör ondare än alla knivar i världen på samma gång.
att man inte är önskad. att man bara kan ta & dra.
aldrig vill jag vara hemma. aldrig är jag hemma.
lever i en kappsäck & försöker hålla mig undan.
bort. bort. bort.
så skevt & hjärtkrossande.
oförstårligt & ohållbart.
+++++++++++++++++++++++

|men | jag | svär | att | varenda | fyllo | på | varenda | bänk | i | varenda | hörn | hälsade | på | oss | natten | jag | fann | dig|

jag satt på trottarkanten
förfrös händerna
utanför ett av stadens populäraste fik
du kom & möte mig med händerna långt nere i jack fickorna
klockan var för längesen ny dag
& jag hade varit på 18års fest utanför stan
vi hade aldrig träffats förut
aldrig pratat med varandra face to face
bara genom sms/msn/facebook
sen den dagen mitt i sommaren när du la till mig
efter att sätt mig på den där närbelägna pizzerian
¯
där & då efter den natten som vi spenderade med att prata, prata, prata,
skeda efter att ha trotsat våran osäkerhet & med att utförska varandras läppar,
blev vi någonting, som vi har under nu 1års tid försökt att definera
de blev starten på en berg & dalbana värre än balder
aldrig har jag gråtit, hatat & halft dött av hjärtesorg så mkt som efter den natten
men samtidigt har jag fått uppleva hur de känns att sakna någon tills man nästan går av,
eller hur glad man kan bli av att bara hålla handen öppet på coop extra,
eller hur det känns i magen när någon säger att den älskar en för första gången i sitt lilla liv
& framför allt hur det känns att för första gången inse att - 'herregud jävlar jag är kär'
¯
& idag är det 1år sen du möte upp mig den natten. 1år som tack vare alla turer & all drama, känns som 10.
men jag skulle för allt i världen aldrig göra den natten ogjord. j.

|jag | svär | att | jag | hörde | frälsningsarmén | sjunga | om | att | lämna | allt | bakom | sig | första | gången | jag | såg | dig|

helt plötsligt bräner tårarna bakom ögonlocken
rinner sakta ner till tonerna av denna fantastiska man 
tårar av längtan efter ett eget liv.
ett nytt.
nån annanstans.
läser om en som bytt sitt liv mot ett helt nytt i gbg
tack vare håkan.
hon berättar att hon nu upplevt allt det han sjunger om
på platser som magasinsgatan, kärlekslunden och gullbergs kaj.
fin finaste håkan.
din & min håkan.
¯
vill också uppleva allt det där.
bli kär (på nytt), dansa mig svettig på klubbar som faktiskt spelar bra musik
älska, hata, leva, dansa ännu mer, träffa människor med en annan syn på livet än jag.
jaa, bara träffa männsikor som man inte gått på samma gymnasium/dagis/högstadie med,
människor som man ingen aning om vilka dom varit tsm/dejat/legat/ med
nytt, jag vill ha nytt.
nya platser, nya smaker, nya ansikten.
¯
vet inte hur de här gick ifrån mina bränande tårar till en håkan-hyllning, men men
det skeva är rätt fint ändå

|på | en | betonglagd | äng | stod | vi | du | bad | mig | ta | kärlek | lätt | som | en | vind|

när eran film tog slut i mitten juli
fortsatte våran
våran som egentligen bara pausad mitt i
sen när du fegade ur & byte genre
¯
erat slut som jag väntat så många nätter på
väntat på att få skratta dig rakt i ansiktet
nu äntligen fick du känna den smärta som du gav mig
när du tryckte på pause den nyårsdagen
¯
men skrattet ute blev & alla hårda ord blev bara till en hes viskning
de var mitt medlidande du fick istället för hämnd
en kram istället för ett slag i ansiktet
¯
trots alla varnings-tecken & hårda ord från omgivningen
började vi umgås igen
försökte hitta tillbaka till lite ditt vi var
& vi lyckades med att bara vara
lyssna på håkan, kedjeröka, se på kassa filmer
bara vara ett stycke vänner med en mkt intrasslad historia
¯
de var karneval i staden där vi bor
vi hängde på din balkong som så många gånger för
vi kedjerökte sönder våra lungor & jag blev berusad på sliskit smultrons vin
du gick in för att byta låt
& jag viskade till C 'återfalll' med fyrtio tysta utropstecken
C nickade & log, för hon hade ju såklart redan sett det komma
¯
det blev mörkt, M & F kom förbi & vi gjorde oss redo att gå vidare
vi mötes i köket av olika anledning
& där & då spelade det som var rätt & fel ingen som helst roll
dina läppar möte mina
vi smakade som en blandning mellan smultron, snus & längtan
¯
jag sov i din säng den natten
sov i den sängen som jag hade lovat mig själv att aldrig komma tillbaka till
jag grät pga av ilskan jag kände mot mig själv för att ha brutit mina egna löften
grät när du besvarde mina frågor angående oss & er
din kudde blev svart & jag var kaos
¯
du sa otaliga gånger att du älskade mig & jag gav min tystad till svar
berättade att jag inte visste nånting längre
att de kanske hade gått för lång tid
att du tom kommit tillbaka lite för sent
det fanns någon annan där ute nu
du tröstade mig bara & sa att vi tar det som det kommer
¯
jag minns inte mer av den natten
förutom att jag tillslut accepterade ovistheten
& för första gången bokstavligt talat fick sova på ditt lejonhjärta
¯
sommaren blir snart augusti
& ibland sover jag ditt lejonhjärta
& ibland pratar vi hundra år i telefon
ibland hånglar vi utanför en stängd pizzeria mitt i natten
ibland dricker vi öl med mina vänner som nu även har blivit dina
ibland köper vi godis för 234kr tillsammans
ibland håller vi hand öppet på coop extra
ibland hörs vi inte alls
de kan gå en vecka eller 2 innan vi ses
ibland känner jag bara för att skita i allt & gå vidare
ibland vill jag döda dig för att du får mig ur balans
ibland vill jag gråta sönder då vi snart bor i olika städer
ibland vill jag skrika av lycka när jag tänker på när du sa att du tyckte vi skulle bo ihop
ibland vill jag bita tungan av mig när jag tänker på dom orden
& ibland, som idag, vill jag bara komma på ett botemedel till saknad
för idag J, som i Johan, idag driver saknaden lite mig till vansinne
¯
& nej vi vet fortfarande inte vad de blir av oss, om det blir något av oss överhuvudtaget
& nej vi vet inte vad som händer i höst
vi har inte kommit på några lösningar alls
& de kommer vi inte göra heller
för vi lever fortfarande efter 'vi tar de som det kommer'
& där är vi nu
i nuet.
¯

| måndags | barn |

vill bara leva i dimman
i den trygga dimman
som gör mig lugn & lycklig
med skyhöga klackar
öl i blod omloppet
& dunkande musik
som gör min tinnitus 10ggr värre
¯
bara skita i den yttre världen utanför
dimm ridån
svänga kroppen till höger & vänster
i våldsamt tempo
¯
den här grå vardagen gör mig sjuk
denna svensson-vardag
som jag är så allergisk åt så de är galet
¯
v.20
galet
de var väl nyss nyårsafton?
veckorna bara springer iväg
5 månader har jag spenderat i min bubbla
med fel sorts dimma i
den dimman som gör en allt annat än glad & lycklig
¯
men de är slut nu
de har jag besämt & känt
& de är de
på dig
på oss
bye bye
¯
men när man säger hejdå till gammal problem
dyker det alltid nya upp & klamar sig fast på min livslina
¯
snälla släpp taget tack

| när | allt | vänder |

trängas under den lilla yta som är täkt med tak
pga regnet i luften
stå & ta igen allt man missat i en väns liv
som man glidit ifrån
& som har på sitt samvete att det mest var ens eget fel
¯
vi pratar om män & festivaler.
mest män.
säger att jag har insett
accepterat
att det kommer ta tid
myckte tid
tid som jag inte ens har ork att ge
men det är så det är & kommer att vara
¯
jag tittar på dig som en gång i tiden var min andra halva
& beundrar dig när du berättar om din resa
att du är färdig
har vänt blad
& du klara dig så jävla bra utan säger du
jag avundas dig för ditt försprång jämt emot mig
¯
jag berättar om min avsmak till män
att jag tagit avstånd från det motsatta könet totalt
blir bara äcklad
& hur du boven i dramat
aldrig låter mig vara ifred
få komma över & komma tillbaka upp till ytan igen
på ett eller annat sätt är du alltid där & stör
¯
vi pratar så länge att vi inte ens märker
att ciggareterna våra brunnit ända ner till botten i filtret
men vi kunde inte bry oss mindre.
¯
tillbaka in i värmen & ens sällskap som nästan trott man gått hem
men inte jag inte
på barens lilla scen sjungs det rock klassiker
jag & mina 2 kära vänner skriker med högt
i "bed of roses"
¯
helt plötsligt är man gift
på vänster ringfinger sitter min döskalle ring i plast
som annars brukar bo på min högra hand
¯
& just då får ölen, stämningen & min ny blivna man
mig att vara lycklig på riktigt
ända ner i tårna
såhär efteråt i dagsljus
undrar jag när jag va det på riktigt senast
sådär lycklig så man skulle kunna dö på plats
& inte bry sig ändå
¯
när ljuset tänds står vi alla fortfarande kvar
går ut & hämtar cykel
hoppa över stängsel & kissa
gå till nico & lämna cykel
bli upphämtad av taxi jozze
fem i baksätet
sitta i knä
¯
bli avsläppt
tacka för mig
ringa bästis som snällt & nyvaket kommer & öppnar porten
babbla om kvällens händelser
men med huvudet i en rosa skur-hink
känner jag att det har vänt nu
ny luft har fyllt mina lungor ikväll
& jag säkert vuxit 10cm på längden
¯
när jag somnar med halva utstyrsen på
tänker jag inte fan fan fan som jag brukar
utan jag tänker ingenting
känner bara nyfunnit mod
¯

Tidigare inlägg
RSS 2.0