Gå där längs vägen mellan husen, ensam,
fast att några av dom som betyder mest för dej är bara 100m bakom dej i det stora rosa huset,
så känner du dej helt ensam.

tårarna i ögonen gör att gatlyktornas ljusprickar blir miljoner gånger fler i dina ögon.

& det ända som hörs är några patetsika fjortis raggares tjafs om nån tändare & dina klackar som låter klick, klick mot den blöta & glittrande asfalten & självklart ditt hjärta som låter dunk, dunk så att det värker i bröstkorgen.

du kommer fram till din cykel & förbannar dej för tusonde gången att du ska bo 2.5km bort från alla andra.

du som hade lovat dej själv att aldrig gråta över en kille som inte ens var din igen & nu cyklar du här med tårar som blir till iskristaker i dina ögon.

fan! han är ju inte ens din på långa vägar men ändå gör det så ont så ont & det är så kallt så kallt..

cyklar på som en galning så hjärtat dunkar fortare & du fasnar med vanten i tandställningen, vem fan lyckas med det?

du kommer hem & blir besviken över att datorn redan är avstängd så du inte kan skriva detta direkt på datorn utan måste ta en tjock grön tuchpenna & papper till hjälp ist.

din mamma är vaken & du måste gå så långt ifrån henne som möjligt eftersom att du stinker rök, ångest & krossade drömmar.

springer upp & gömmer dej i din säng för att slippa alla dumma fråger, men mest av allt för att slippa dom dumma & försvunna svaren.

klockan slår snart november & du tänker att du helst vill sitta vid din ena dumburk & skriva för djupa ord i en ruta till dej samtidigt som du gör bort dej totalt.

men det är nog bäst att sova & glömma denna sjuka kväll & inte tänka på hur kul dina fulla & bekymmerlösa vänner har i det rosa huste du lämnade dom i.

imorgon är det ny ångest, ny månad & nya svåra frågor som du blir tvingad till att ljuga ihop osamanhängande svar till, helvete.

om ändå du var lika mkt min som jag är din.

By BB ♥

Allt är så svårtolkat & överskattat nu för tiden
det stämmer det där att allt blir svårare när man blir äldre
& kärleken är aldrig logisk lr helt sann

♥

Jag känner mig så kluven. Varför bli allt så svårt ju äldre man bli. Mitt kärleksliv är som en stor fruktskål och ostbricka. Ena sekunden gillar jag jordgubbar, men sen vill jag testa gröna äpplen i hopp om att de är bättre. En dag kom herr aprikos och strosade in i mitt liv och sen har vi herr mögelost som alltid lever kvar och kan börja lukta extra strax under vissa perioder. Okej, jag håller med om att det här kan vara den sämsta metaforen som finns nedskriven. Varför kan man inte bara blanda hela fruktskålen och få fram den perfekta smoothien? Han vill jag ha!


Detta har Petra som driver bloggen shecity, Petra är klok flicka hon, just detta känns som om hon har skrivit genom att studera mitt hjärta & hjärna i några år, får just såhär känner jag, exakt, varenda ord stämmer!
kolla in hennes blogg: http://shecity.devote.se

♥

The leaves are changing colors

men jag kan inte lita på mitt hjärta ♥
& jag borde få ett pris för att jag är bra på att såra folk
ska lära N alfabetet oxå, jag tycker hon behöver de
de jag behöver är en medicinman som kan bota mitt dumma hjärta
im a bad heartbreaker

jag som sa senast igår till N när vi fixade efterätt att du mrK inte fick plats längre i mitt huvud, att jag hade glömmt varför jag kände så för dej ett tag, jag hade tom glömmt hur de känndes när de pirrade när jag såg dej
men på två röda fick du mej att minnas & vände mej upp&ner & ner igen.
& jag vet att du oxå känner lite som jag, våran relation är inte bara baserad på vänskap, under ytan finns något mer.
men jag missar dej alltid, han där uppe värkar inte vilja att vi ska ses alls.
men nu vet jag iaf att det fortfarande är 2st som krigar & bygger om där uppe i min byggarbetsplats till huvud
K

Kärlek ♥

Cykla med tåraran rinnades ner för kinderna, tårarna blir nästan till istappar på mina kinder, så kallt är det.
orden dom sa upprepas hela tiden i mitt huvud men alldra starkast hörs "låt henne åka så blir vi av med henne"
jag cyklar fortare & fortare för att komma till dom som vill ha mej ibland dom.
väll där har tårarna tagit slut men ist har en klump bildas i magen & jag ringer på & går in.
men jag upptäcker snabbt att de är mer folk där än jag klarar av att öppna mej för så jag sätter på mej min mask & blir den där glädjespridande tjejen som dom är vana att se mej som. visa ser att de är nåt som inte stämmer mej jag skyller på att jag inte mår bra, de gör jag inte heller, men de är inte riktigt där skon klämmer.
de blir aldrig så att jag berättar vad som är fel utan jag fortsätter spela på, kramar bara dom som är där extar mkt & extra hårt för att känna att dom älskar mej för de vet jag utan att tveka att dom gör.

feg är jag som berättar saker här på bloggen ist för i famnen på dom som tröstar mej bästa, men jag klara inte va att folk som inte känner mej utan & innan ser mej ledsen, liten & besegrad.

Kärlek ♥