Gå där längs vägen mellan husen, ensam,
fast att några av dom som betyder mest för dej är bara 100m bakom dej i det stora rosa huset,
så känner du dej helt ensam.

tårarna i ögonen gör att gatlyktornas ljusprickar blir miljoner gånger fler i dina ögon.

& det ända som hörs är några patetsika fjortis raggares tjafs om nån tändare & dina klackar som låter klick, klick mot den blöta & glittrande asfalten & självklart ditt hjärta som låter dunk, dunk så att det värker i bröstkorgen.

du kommer fram till din cykel & förbannar dej för tusonde gången att du ska bo 2.5km bort från alla andra.

du som hade lovat dej själv att aldrig gråta över en kille som inte ens var din igen & nu cyklar du här med tårar som blir till iskristaker i dina ögon.

fan! han är ju inte ens din på långa vägar men ändå gör det så ont så ont & det är så kallt så kallt..

cyklar på som en galning så hjärtat dunkar fortare & du fasnar med vanten i tandställningen, vem fan lyckas med det?

du kommer hem & blir besviken över att datorn redan är avstängd så du inte kan skriva detta direkt på datorn utan måste ta en tjock grön tuchpenna & papper till hjälp ist.

din mamma är vaken & du måste gå så långt ifrån henne som möjligt eftersom att du stinker rök, ångest & krossade drömmar.

springer upp & gömmer dej i din säng för att slippa alla dumma fråger, men mest av allt för att slippa dom dumma & försvunna svaren.

klockan slår snart november & du tänker att du helst vill sitta vid din ena dumburk & skriva för djupa ord i en ruta till dej samtidigt som du gör bort dej totalt.

men det är nog bäst att sova & glömma denna sjuka kväll & inte tänka på hur kul dina fulla & bekymmerlösa vänner har i det rosa huste du lämnade dom i.

imorgon är det ny ångest, ny månad & nya svåra frågor som du blir tvingad till att ljuga ihop osamanhängande svar till, helvete.

om ändå du var lika mkt min som jag är din.

By BB ♥