Vet inte riktigt hur, eller när jag blev kär i min näst bästa lek kamrat, (min bästa var Johanna & de är hon än idag) det bara växte fram efter ett tag, tror jag, som de oftast gör om man blir kär i en kompis.

Minns iaf en gång när vi gick i 2:an & hade varit uppe på besök på den stora läskiga skolan där alla dom stooora läskiga barnen gick, så skulle vi kränga på oss våra vinter overaller & gå hem tillbaks till våran lilla skola igen, då sa jag till Robin att jag var kär i honom, vilket han nog var himla trött på att höra då jag sa de himla ofta & att han tyvärr inte tyckte likadant men jag var hur kär som helst ändå! Han svarade då iaf nåt som gjorde mig himla ledsen i hjärtat - att man inte kunde va kär när man var liten! de var de värsta jag hört tyckte jag! vadå jag var ju jätte kär ju, fast att jag var liten? de gick inte ihop alls. Jag svarade att jag kunde gilla honom himla mkt ist men de gjorde ingen skillnad för vi blev aldrig ihop.

vi gick i samma klass & fortsatte spenderade alla helger & högtider tillsammans tills nån gång i 3:an, då nåt som heter skilsmässa kom emellan. Robin skulle flytta från våran by, byta skola & hela baletten & lämna hos andra i the fantastic seven kvar. då hade min förälskelse gått över för längesen, men ändå. kommer än idag ihåg när han gick från fritids för sista gången & sa hejdå.

vi träffades inte på några år, bara på kalas hemma hos Johanna & Jesper då dom sakt var kusiner, men de var ju såklart ändå inte samma sak.

men tiden gick, vi blev äldre, högstadiet , gymnasium, nu är de som när vi var små igen, vi spenderar semestrar, högtider & helgen ihop tillsammans med våra föredrar igen. & vi träffas ute än del & då är jag som himla glad att jag får presentera honom som min bästa gamla barndoms kompis. de är så fint de där, med att hålla kontakten med vänner som man har firat sin 1års dag ihop med, såna som är en sån stor del av ens barndom. tack vare våra föredrar tror jag att jag nog att vi kommer vara med på våra respektive barns, 1års dag & att dom kommer leka hela sitt liv tillsammans som vi gjorde. hur fint vore inte de?