| a | reflection | from | a | dejected | face |

andra panik-ångest attacken på 19 höstar
andnöd & tusen svarta högljuda tårar
på en toalett under jord
i en lokal där jag slitit sen jag skrek som en förtidigt född på ett flak på stadens gator
¯
jordens finaste kollegor som jag ser mer än min egen mor
frågar med oro i blick vad de är som hänt?
& oron byts till tvivel när jag svär att det inte har hänt nåt
jag är lika förvånad som ni att jag sitter här
uppriven, trasig & på väg att drunkna
tänker jag i mitt kaos till sinne
¯
när ångest har lakt sig som en tät dimma över mitt tidiga skimmer
& tårarna tagit slut försöker jag få mitt randiga ansikte i fas igen
men som vi alla vet så kan inte en zebra tvätta bort sina medfödda ränder
hur mycket man än vill
¯
lyckas ta mig igenom dagen återfalls-fri
vilket jag hade gett mig fan på att klara
fortfarande kapabel till att segra över mitt mindre jag
¯
en mycket fin vän tar mig sedan under sina vingar
spenderar eftermiddagen/kvällen i lägenheten som har utsikt över hela stan
culturum, sunlight, västra klockis, skidbacken
balkongen täckt med 30cm snö
morgonens tårar känns flera ljusår ifrån
även om dimman inte riktigt skingrat sig helt
men 80-tals hits, vin & omtanke gör det iaf lättare att känna igen sig själv
¯
bestämmer mig hux flux för att göra mitt 17åriga hjärta lyckligt
spenderar några spontana timmar med en bokstav
som i nästan ett år alltid funnits med i texter liknande denna
men de var då de
i ett helt annat liv
& de kändes
spelar ingen roll att man velat detta i år & dar
när det är förbi, försent & fjärils-fritt
så är det verkligen det
¯
men mötet med en puls-ökar från förr
fick mig iaf att förstå vad mitt 19åriga hjärta
verkligen
slår
för
¯
väl tillbaka i verkligen
tänkte jag & min syrke-sparv att varför dricka ett glas vin hemma
när man kan dricka white russian & fira födelsedags barn
på stället som äger våra helger, hälsa & ekonomi?
dra på sig kvällens andra skin & fara med våran nya lyx favorit
räddaren i nöden från kalla snöstorms promenader, taxin
¯
träffa alla & ingen
var så där tokigt jobbigt lycklig & försökte få in att morgonens tårar & kvällens lycka
båda hänt inom loppet av samma dygn
tackade ist gode gud för att tellus vakter inte släpper in pojkar med för "hög" promille halt i blodet
& att o'elarys gör motsatsen
¯
äntligen få den närheten som jag saknat i två berg o dals veckor
& alla ville ha del av min lilla lycka
hälsa, fnissa & presentera sig som 'martinas bästa vän'
tänk vad många bästisar man kan ha samtidigt
underbara, välbekant ansikten som jag avgudar blev ett virr varr av nya för en annan
¯
klockan var som vanligt inte på min sida & sprang ifrån mig totalt
plötsligt sa min syrke-sparv att va dax att för lilla mig att dricka upp, nyktra till
inför hemvägens kamp mot yrsel & snöstormen
¯
jag blåste runt i snön i motsatt håll än tänkt
men som ändå är den enda håll mina fötter vill ta mig mot
¯
jag fick tom be dig att nypa mig i armen
kunde inte förstå att de var din axel jag skulle få sova på
min motligt höga promille halt gjorde mig sådär läskigt ärlig
jag berättade ingående vad som gått igen mitt huvud där bland all samlad ångest
för du om någon vet
hur de känns att nästan drunkna
du svarar att det är okej att nästan drunkna
för efter det finns det bara en väg till ytan
upp
¯
berättar även om fjärilarna som bor i min bröstkorg
& även om du inte lika bra med ord som jag
förstår jag att du gillar mina fjärilar
& att du oxå har ett par under din hud
04:14
¯

| god | looking | girls | tattoos | leopard | black | and | white |

all pic's: the cobra snake

| ursäkta | vad | är | det | för | skillnad | mellan | en | p2 | & | en | p3 | ? |

hade en sån himla fin kväll igår. vi var på magasinet & tittade på The Rooster Illusion (tidigare White Haze Trio) sen traskade vi iväg till Fika, men vi tyckte inte att de direkt passade in där på de stället, så som vanligt halkade vi in på O'elarys ist. ett glas vin blev till både massa mat & alldeles för många P2. efter att ha gormat mer än vanlig & buggat oss svettiga till gammal jazz & 80-tal gick vi tillbaks till magasinet för att lyssna på The Midnight Rumble (tidigare Gold). bra skit vill jag lova. jag & mina 3 glada musketörer tog sen vårat pick & pack, drog en donken & sen åkte våran väg hem. som sakt bra kväll.

| om | du | bara | visste | hur | jag | hatar | detta | tysta |

för att jag för en gångs skull har så svårt att klä mina tankar i ord.
men jag tror inte jag behöver förklara orden - besvikelse, förvirring, saknad. tystnad,
närmare för er. för tyvärr vet jag att ni säkert redan vet hur de känns. eller hur?

| tattoo | your | name | across | my | heart |

varför titta på fotbolls-galan när man kan titta igenom den här helt fantastiska bloggen ?
åh är så himla sugen. igen. det är verkligen sant de där dom säger att efter första är man fast & bara vill ha fler.
skulle för allt i världen verkligen vilja ha en triangel på kroppen, & helst då en med ett sträck i mitten som 30 seconds to mars logga såhär  eller kanske hela världen? fjäder? hjärta på hälsenan? eller ett helt sleeve med alice i underlandet tema eller nightmare before christmas? men de vågar jag inte riktigt. inte än.
först ska jag skriva de namn på den personen som betyder allra allra mest på höger underarm.
Rebecka ♥

| du | får | gärna | avsky | mig | om | det | gör | mig | tydlig | igen |

efter en fredags kväll av migrän liknande huvudvärk, fingrar i halsen & bakslag i form av 7 ord som förvandlade ditt varma ansikte till en främlings.
sov jag med alla kläderna på under svettiga lakan bredvid "fel" kropp.
tills jag gick upp, glädjes över huvudvärken som numera inte längre existerade innanför mitt tunna pannben.
jobbade mig igenom dagen. försökte tänka på stressade kunder, kvittorullar & mössor ist för de uppenbara.
¯
le & vara glad. peppa för dans, dans, dans. men samtidigt smyga iväg ord & försöka få dig att förstår att din totala tystnad gör mig galen.
men du fortsatte gömma dej, krypa undan & låta mig grubbla mig 5år äldre.
skaka av mig din iskalhet & svepa vingeldricka snabbare än slagen från mitt upp stressade hjärta.
¯
åka taxi. kliva in i dimman. prata om ryska posten & gamla lågstadie lärare med barndoms vänner från förr.
white russian. allsång. må så sjukt dåligt men samtidigt bättre än aldrig förr.
¯
ramla ut när ljuset tänds & förtrollningen bryts.
alkoholens hand håller mig hårt, hårt & tar mig & mina följeslagare mot nya äventyr med våra ny funna vänner.
till en den minsta lägenheten jag nånsin satt mina strumpbyx beklädda fötter i.
hallen i köket eller köket i hallen?
bli bästias med varje glad själ & tycka att livet inte kan bli bättre just nu.
trängas på en balkong som nästan slog i trottoaren där den låg på första våningen.
¯
släppa alla spärrar & regler jag själv skapat för respekt gentemot dig.
regler som du inte ens vet om.
byta saliv med någon som absolut inte smakar som du men som ändå täpper till ett litet håll i hjärtat för en stund.
jag tror inte ens du var närvarande i mitt sinne där i nyköpings minsta lägenhet.
du var förträngd. gömd under lager av självdisepline, promille halter & besvikelse.
¯
fladdra runt som en vante tills de är dax att åka en taxi hem.
gå dom fördjävligaste trapporna i hela oppeby upp.
landa i tystnaden.
ta en sista ångestladdad cancerpinne.
kravla sig ur kvällens kläder. svart. svart. svart & trasiga strumpbyxor.
allt kmr i kapp när jag lägger huvudet på kudden.
tillåter mig själv att ordentligt tänka på dig. så gott de går med alkohol i omlopp.
tänka ännu en gång att jag ligger i fel säng. fel. fel. fel.
är varm & lycklig av helt fel anledning.
andas & somnar.
¯

| // |

huvudet ömar & sprängs snart i bitar
hjärtat ömar & sprängs snart i bitar

att det ska vara så svårt att bara säga som de är

| svart | vitt | & | allt | däremellan |

jag säger bara: Gryningspyromanen

| ljug | för | mig | ja | ljug | för | mig |

här kommer rädslan nu igen,

när alla fjärilar i magen nålas upp till ett mönster på min säng


| medan | vi | faller |

kubens fyra vägar krymper oroväckande snabbt
syremolekylerna försvinner & gör luften svår att andas
vägarna gör att jag får vika min kropp nästan dubbelt för att få plats
mitt huvud stöter emot taket
kubens fyra vägar krymper oroväckande snabbt
syremolekylerna försvinner & gör luften svår att andas
vägarna gör att jag får vika min kropp nästan dubbelt för att få plats
mitt huvud stöter emot taket
¯
kipper efter luft & undrar var omvärldens medlidande tog vägen
undrar varför min viljekraft dog ut
hur jag dog ut en måndag utan snö eller värmevind
mitt emellan något stort & något förfallet
¯
kubens vägar är läskigt nära att klämma ihjäl mig
paniken smyger sig på & gör min hud nästan genomskinlig
magen gapar tom men huvudet är fult av måsten, problem lösningar med omöjliga ekvationer till svar
¯
tyst besvikelse, hårda ord, ord om metoder på ett snabbt för tidigt slut,
beslut om att ta sej ur skiten, dra sej upp & ur,
ärliga ord om saknad som inte besvaras.
¯
osäkerheten är min enda vän i den lilla kubben med vars väggar så kalla av is
¯

| dust | in | the | wind / tre | nyanser | av | grått / gråt |

torterar mig lite.
lider av att jag låter mig själv lida.
låter tankar flyta iväg på förbjudet område
ditt man går om man vill känna smaken av smärta
¯
för tillfället är jag farligt nära
om jag nästan inte redan är där?
vill bara känna
vara nära
¯
vill skriva
skrika ut
¯
men allt blir sådär läskigt på riktigt om jag säger det högt
eller skriver ner det
så jag låter de vara kvar innanför mina bommar
innanför min tunna ljusa hud
hud som saknar hud
¯
låter de snurra runt runt
jag som alltid har varit så bra med ord
vet inte riktigt hur jag ska hantera situationer när jag väljer att stänga dessa ord inne
hur är man tyst, liten, försiktig?
ist för gapig, rättfram & orädd?
¯
& den här tystnaden då som infinner sej ibland
den som faktiskt gör mig tyst & liten
vad gör man med den?
hur råder man bot på nåt som inte finns?
finns det jag känner?
finns vi?
osäkerheten ska vi inte ens prata om
(för hallå din glapp käft vi skulle ju inte prata om nånting
skulle ju stänga allt inne bestämde vi ju)
¯
kan ju inte ens hålla det jag lovar till mig själv ens
lyssnar inte ens på min egen röst
följer inte mina egna logiska regler
för att dom just är logiska
¯
knas
kras
¯

| part | 2 |

they've done it again. att alltid dessa stick ska få mig till tårar

| 31110 | music | make | you | lose | control |

för de som får blodet i mina ådror att flyta smärtfritt.
för de som betyder & är allt.
för de som är jag.

RSS 2.0