Jag spenderade också dom kommande nätterna under den där maskroslampan, i den där sängen, med dom där tunga andetagen & min hand på ditt bröst över dina hjärtslag.

Sista morgonen låg vi kvar enda till halv 16.

Efter fyra dar & tre nätter i stan med mina vänner, kantade med kopiösa mängder öl, oregelbundet mat intag, 25års fest, tårar, besvikna blickar, barndoms vänner, ölspel, kinamat, dina blåa ögon & alldeles för lite sömn, tog jag hål på min bekymmerslösa bubbla & åkte hem till det som ska föreställas & kännas som just mitt hem, till mitt flickrum & till min egen säng där man inte har lyxen att vakna upp av små pussar på halsen.

Nej här gör en osäkerheten, dom höga rösterna från vardagsrummet, ångesten & tvivlen en sällskap om nätterna. Att aldrig riktigt fullt ut få vara sin egen, sig själv, inom väggarna där man just växte upp & blev den man idag är. & kanske just därför. Begränsningarna & dom kalla orden, har skapat den hårdhudade & orädda kvinnan på utsidan. Men ärren finns alltid kvar & gjort/gör min insida till visa gånger osäker, förvirrad & med en ständig känsla av ensamhet spökandes kring revbenen. Likt en vålnad på en kyrkogård på jakt efter liv.

Komma hem & känna på en gång att man vill fly igen, ut, bort. Till lägenheter runt stan där jag spritt ut små delar av mig själv & en tandborste i varje tandborstmugg.

¯

Jag spenderade också dom kommande nätterna under den där maskroslampan, i den där sängen, med dom där tunga andetagen & min hand på ditt bröst över dina hjärtslag.

Sista morgonen låg vi kvar enda till halv 16.

¯

Efter fyra dar & tre nätter i stan med mina vänner, kantade med kopiösa mängder öl, oregelbundet mat intag, 25års fest, tårar, besvikna blickar, barndoms vänner, ölspel, kinamat, dina blåa ögon & alldeles för lite sömn, tog jag hål på min bekymmerslösa bubbla & åkte hem.

till det som ska föreställas & kännas som just mitt hem, till mitt flickrum & till min egen säng där man inte har lyxen att vakna upp av små pussar på halsen.

Nej här gör en osäkerheten, dom höga rösterna från vardagsrummet, ångesten & tvivlen en sällskap om nätterna.

¯

Att aldrig riktigt fullt ut få vara sin egen, sig själv, inom väggarna där man just växte upp & blev den man idag är.

& kanske just därför. Begränsningarna & dom kalla orden, har skapat den hårdhudade & orädda kvinnan på utsidan. Men ärren finns alltid kvar & gjort/gör min insida till visa gånger osäker, förvirrad & med en ständig känsla av ensamhet spökandes kring revbenen.

Likt en vålnad på en kyrkogård på jakt efter liv.

¯

Komma hem & känna på en gång att man vill fly igen, ut, bort.

Till lägenheter runt stan där jag spritt ut små delar av mig själv & en tandborste i varje tandborstmugg.