_att på riktigt få känna på hur det känns när den man älskar vill säga upp vänskapen på gruder & av orsaker du inte kan fårstå logiken i.

när ögonen fylls med tårar när man inser hur mycket den i fråga betyder. & för ett ögonblick känna hur det skulle vara om den skulle gå.

när man inser att det spelar ingen roll hur många nätter man spenderar i andra sängar, hur många nya läppar man smakar på eller hur mycket man ger av sig själv till någon annan när det största man kan ge, inte ens är kvar, det har man för längsen redan gett bort, & aldrig fått tillbaks, sitt hjärta.

när man inser att alla råd om att gå istället för att stanna, enbart blir till sorl i öronen & förnuftet försvinner bort.

för hur jävla eländigt, jobbigt & för jävla helvete jobbigt det än var/är & hur många gånger jag har försökt, & gud vet att jag fan försökt, gå vidare, till någon annan, genom någon annan, så kan man inte pissa i motvind hur länge som helst. den bantande tjockis kommer en dag falla för frestelsen & äta den där jävla muffinsen ändå.

‾

hur gör människor när dom stänger av hjärtat helt, tar sig ut & vidare enbart med hjärnan & det sunda förnuftet som hjälp? hur fan gör dom? vilka är dom? vet inte som jag skulle hylla eller skjuta ner dom om jag skulle träffa på dom.

¯

jag vill så jävla gärna slippa känna såhär, sjukt men sant, men jag inte vill vara kär mer, tänk om vi bara kunde sluta älska varandra så här passionerat & blodigt & istället bara vara världens bästa vänner istället, tänk hur fint det skulle vara.

tänk om jag skulle få om jag fick, tillbaka mitt hjärta, utan en minsta skråma, som nytt, så som det såg ut innan den där natten, den 9 oktober, då den här evighets karusellen tog sin början, få tillbaka det helt & ge det till någon som skulle vårda det med bästa möjliga omsorg, till någon med maskroslampa, med dess vackraste ögon jag någonsin skådat som ger mig all den ständiga beröringen & uppmärksamheten som jag behöver. tänk.

¯

men livet är inte byggt på logik, eller med inbyggd spolningsknapp, man kan inte alltid få det man behöver, man får vara glad om man får gröngubbe vid rätt tillfälle en gång ibland sådär. livet är ingen lyxig räckmacka med utrotningshotade jätteräckor på, mer en vanlig limpsmörgås som man ibland får ha turen att få räkost på, på tub & ibland utan pålägg alls.

¯

har tappat tråden för längesen & pratar nu om mackor & låter mina tårar skymma min sikt & mitt elände för en stund. ska fortsätta gråta till denna här halva natten & släcka lampan & hoppas på att morgondagen bjuder på både gröngubbe & räckmacka.