| den | fulaste | flickan | i | världen |

att den som är tänkt att älska dig mest, inte förstår dig.
överhuvudtaget.
nånsin.
aldrig.
vill inte förstå.
som om att den där muren som byggdes upp mellan oss, i min tidiga tonår, aldrig kommer att raser.
trodde det var en fas. en tonårs grej. när allt var fel, svårt & på tvären.
men jag känner de nu.
den muren kommer aldrig rasa.
lösas upp.
istället är de jag som raserar.
som ett litet trasigt knyte sitter jag som en våt fläck på sovrums mattan & gråter tills jag skakar.
att aldrig bli förstådd. eller älskad på det sättet som en förälder ska älska sitt barn.
att allt bara blir till skrik, tårar & frustration.
allt vänds plöstligt tillbaka & blir till mitt fel.
när ord gör ondare än alla knivar i världen på samma gång.
att man inte är önskad. att man bara kan ta & dra.
aldrig vill jag vara hemma. aldrig är jag hemma.
lever i en kappsäck & försöker hålla mig undan.
bort. bort. bort.
så skevt & hjärtkrossande.
oförstårligt & ohållbart.
+++++++++++++++++++++++

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0