| vi | var | barn | av | sommarnatten |
| pure | pink | 2.0 |
| orange | sky |
måndag att hänga i hamnen en hel eftermiddag & bara göra ingenting är guld värt.
tisdag jobb-dagen har varit fel & skev & dum. men efter fotbad, ansiktsmask (am so girly) & en liten powernapp i syster god luktande säng, är jag fitt for fight för att - sova en lång natt i min egen säng haha.
¯
med klarare syn & lite rakare rygg, känns livet inte så dumt ändå, äsch va fan de löser sig!
‾
foto: céline
| early | winter |
äter min vikt i chips, lyssnar på den sorligiaste musiken som existerar på mitt spotify-account, pratar med en gammal klasskompis & får ångest vid tanken att tiden rinner ifrån mig. önskar att natten skulle vara stjärnklar så jag kunde ligga på gräset, platt, blåsa rök rakt ut i intet & tycka synd om mig själv. jävla dumma unge. varför trassla till ditt trassliga hjärta ännu mer? varför? varför är osäkerheten större i mörker?
| back | to | black |
¯
i jämförelse med norge & amy, verkar mina hjärte-problem väldigt mikroskopiska. lite plåster på såren kanske. men egentligen spelar det ingen roll hur stora eller små problem man har. de värker & skär ändå. vill bara skära av min oskärhet & dumpa den i närmsta återvining. gråta mig till söms & vakna till en bekymmerslös morgon, utan ovisshet & svar gömde långt under huden.
fan fan fan fan fan fan fan.
¯
| daytime | dillema |
ville bara säga hej. hej!
¯
/t-shirt(ny! fin färg va? ny höst färg), kjol & känger, h&m /sjal, mammas gammla /ringar, gina & h&m /
| from | off | to | on |
när livet är bra men ändå lite små stött i kanten
när man trodde man skulle ta sig ut, men stannade inne ist & de blev bra ändå
när vi trodde vi skulle försöka igen, men du kväde de försöket & bangade ur, igen
när man trodde man skulle gå under av det bakslaget, men klarade sig ändå
när man trodde man skulle sova själv, men sov på en ny axel ist
när man trodde livet skulle skita sig totalt, men de inte gjorde de
när man tror livet kommer skita sig i höst, men de kanske inte gör de
när man trodde man skulle ta sig ut, men stannade inne ist & de blev bra ändå
när vi trodde vi skulle försöka igen, men du kväde de försöket & bangade ur, igen
när man trodde man skulle gå under av det bakslaget, men klarade sig ändå
när man trodde man skulle sova själv, men sov på en ny axel ist
när man trodde livet skulle skita sig totalt, men de inte gjorde de
när man tror livet kommer skita sig i höst, men de kanske inte gör de
|nu | sitter | du | som | en | fjäril | i | natten | & | pratar | som | vi | gjorde | för|
på ett kalt köks golv med blicken fäst i fläcktens starka ljus
bestämde vi från varsit håll av mellan mjölkens-land
att de som händer händer
lägger på & hyperventilerar av lättnad
lägger mig sked med min styrke-sparv
& mina drömmar förblir utan kaos den natten
|och | du | förtjänade | en | nominering | för | rollen | du | spelade / p&l | del | 1|
när orden vi delade över telefon började flyta lättare
när hennes namn gick lätta för mig att lägga på tungan
¯
när du ringde mig när jag var helt upprymd sådär som bara festivaler kan göra mig
& frågade mig hur livet hur var
vi pratade länge tills jag belv alldeles svettig i örat
—
vi fortsatte pratas vid under mina dagar i finaste borlänge
& jag kände att nu, nu är de väl ändå våran tur
att på riktigt att kunna funka som vänner
—
efter dagar av få sovtimmar i svettiga sovsäckar, nudlar, dans dans dans & lycko-rus
blev det tillslut sista kvällen
du va i gbg med grabbarna när jag ringde & kalas full
sådär plutt full som jag förr bara tyckte var gulligt men nu skit irreterande
ville helst bara skrika mina grovaste svordomar & lägga på
när du drog allt till sin spets & träffade mina svagaste punkter med full kraft i dubbel bemerkälse
efter att försökt ha en normal konversation la vi på
& jag var precis sådär halv som bara du kan göra mig
& skit förbannad
kedjerökte mig lugn till Journey
—
& sista kvällen blev till sista natten
& dax för mannen i mitt liv, Håkan
jag ringde upp & lät dig få höra nu kan du få mig så lätt
efter 2h av välbehövlig balsam för själen
lämnade vi festival-området för sista gången & tog oss hem
—
jag vakande mitt i natten av att blåsten lurade mina hörselgångar att det var någon utanför tältet
satt vaken ett tag när mobilen skrek till med livstecken från dig
ett som jag helst hade varit utan
tomma klumpiga ord så som alla gånger förr när din promile-halt är över det normala
spendera morgonens första timmar med att försöka få dig förstå något jag knappt förstår själv
somnar när du tystnar & vinden tar tag
mina drömmar är ett virrvarr av kaos & färger
& jag vaknar med sovsäcken snodd bak & fram
—
det var tydligen inte våran tur den här gången heller
när är det våran tur? att kliva av den här påfrestande bergodalbanan?
snälla säg mig det
