äter min vikt i chips, lyssnar på den sorligiaste musiken som existerar på mitt spotify-account, pratar med en gammal klasskompis & får ångest vid tanken att tiden rinner ifrån mig. önskar att natten skulle vara stjärnklar så jag kunde ligga på gräset, platt, blåsa rök rakt ut i intet & tycka synd om mig själv. jävla dumma unge. varför trassla till ditt trassliga hjärta ännu mer? varför? varför är osäkerheten större i mörker?