när hennes namn gick lätta för mig att lägga på tungan

¯

när du ringde mig när jag var helt upprymd sådär som bara festivaler kan göra mig

& frågade mig hur livet hur var

vi pratade länge tills jag belv alldeles svettig i örat

—

vi fortsatte pratas vid under mina dagar i finaste borlänge

& jag kände att nu, nu är de väl ändå våran tur

att på riktigt att kunna funka som vänner

—

efter dagar av få sovtimmar i svettiga sovsäckar, nudlar, dans dans dans & lycko-rus

blev det tillslut sista kvällen

du va i gbg med grabbarna när jag ringde & kalas full

sådär plutt full som jag förr bara tyckte var gulligt men nu skit irreterande

ville helst bara skrika mina grovaste svordomar & lägga på

när du drog allt till sin spets & träffade mina svagaste punkter med full kraft i dubbel bemerkälse

efter att försökt ha en normal konversation la vi på

& jag var precis sådär halv som bara du kan göra mig

& skit förbannad

kedjerökte mig lugn till Journey

—

& sista kvällen blev till sista natten

& dax för mannen i mitt liv, Håkan

jag ringde upp & lät dig få höra nu kan du få mig så lätt

efter 2h av välbehövlig balsam för själen

lämnade vi festival-området för sista gången & tog oss hem

—

jag vakande mitt i natten av att blåsten lurade mina hörselgångar att det var någon utanför tältet

satt vaken ett tag när mobilen skrek till med livstecken från dig

ett som jag helst hade varit utan

tomma klumpiga ord så som alla gånger förr när din promile-halt är över det normala

spendera morgonens första timmar med att försöka få dig förstå något jag knappt förstår själv

somnar när du tystnar & vinden tar tag

mina drömmar är ett virrvarr av kaos & färger

& jag vaknar med sovsäcken snodd bak & fram

—

det var tydligen inte våran tur den här gången heller

när är det våran tur? att kliva av den här påfrestande bergodalbanan?

snälla säg mig det