| medan | vi | faller |

kubens fyra vägar krymper oroväckande snabbt
syremolekylerna försvinner & gör luften svår att andas
vägarna gör att jag får vika min kropp nästan dubbelt för att få plats
mitt huvud stöter emot taket
kubens fyra vägar krymper oroväckande snabbt
syremolekylerna försvinner & gör luften svår att andas
vägarna gör att jag får vika min kropp nästan dubbelt för att få plats
mitt huvud stöter emot taket
¯
kipper efter luft & undrar var omvärldens medlidande tog vägen
undrar varför min viljekraft dog ut
hur jag dog ut en måndag utan snö eller värmevind
mitt emellan något stort & något förfallet
¯
kubens vägar är läskigt nära att klämma ihjäl mig
paniken smyger sig på & gör min hud nästan genomskinlig
magen gapar tom men huvudet är fult av måsten, problem lösningar med omöjliga ekvationer till svar
¯
tyst besvikelse, hårda ord, ord om metoder på ett snabbt för tidigt slut,
beslut om att ta sej ur skiten, dra sej upp & ur,
ärliga ord om saknad som inte besvaras.
¯
osäkerheten är min enda vän i den lilla kubben med vars väggar så kalla av is
¯

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0