varför blir de alltid så här? hur kommer de sej att jag alltid sätter mig själv i sånna här situationer?
varför har de blivit så att jag har börjat samla på ensamna fredgar, ensamna lördag, ja, ensamna helger överhuvudtaget?
jaja lilla stackars martina ja ojoj hon får ju skylla sig själv, man skriver sitt eget öde så att säga. när blev jag så här...... svag ? när? hur? men största frågetecknet, varför?
känns som att nån skjuter mig i hjärtat gång på gång & att ammunitionen aldrig tar slut & jag har växt fast & inte kan springa & ta skydd, men om jag hade kunnat ta mig låss hade de funntis nåt skydd för mej då? jag vill nog inte ens veta, lr jag tror jag redan vet.
vet inte varför jag skriver all denna trams lr vad jag på rikigt känner, kan inte sätta fingret på vad de är som rör sej i huvudet lr magen, de är mest bara tomt.