vi välkommnade 2011 med alla dom tillbehören som krävs vid ett tolvslag;
raketer, sina två finaste vänner, cigar, skumpa, lycko-tårar & för frusna fingrar.
¯
dom första timmarna av det nya året började så som dom sista på det gamla
med krossade drömmar om något mer. något att dela på. något som kallas vi.
¯
när natten började bli morgon igen traskade vi hemåt i något som skulle kunna kallas för regn,
med dina ord från gårdagens eftermiddag ringandes i öronen.
gick sönder lite mer för varje staplande steg
¯
var så trött på det mjuka underlaget som gjorde det omöjligt att få fotfästa.
trött i halsen efter kvällens musik-tävlingar & skrik under 12-slaget.
trött i ögonen pga tunga lösögonfransar.
trött i hjärtat som kändes tomt & fullt av knivhål på samma gång.
¯
men jag hade lovat mig själv att inte gråta.
& jag skulle ge mig fan på att klara det
¯
när vi äntligen kommit fram & in till vårat mål
hälsade toalett spegeln mig hem
genom att skratta mig rakt i ansiket
¯
jag satt på toalett loket
& sa till min andra styrke-sparv
att de dummaste i det hela
det som gjorde mig till idioten & inte du
var att om han skulle ringa & be mig komma över
skulle jag göra det
gå alla dom mentrarna jag just gått
igen
bara för att det lilla är bättre än ingenting alls
¯
för även om hela kakan inte är min längre
så slickar jag mig mer än gärna snällt i mig dom små smulorna som bjuds
för ingenting är värre än att vara helt utan
¯
så sjukt. så fel. så fegt.
¯
vi skedade som alltid & jag föll i en orolig sömn.
när det nya årets första förmiddag anlände vaknade vi upp
den dåliga vanan att alltid kolla sin facebook följe med in i det nya året
& jag fick mig ännu ett slag i magen
en käftsmäll inför publik
mitt hjärta skrek & mina tårar föll
tillslut kunde dom inte hållas tillbaks längre
¯
gömma mig under täket
bygga iglo
en skyddsborg
¯
men där innanför muraran stannade jag inte särkilt länge
för tårarna blev konstigt nog inte långvariga
jag reste mig
sträckte på mig & kände att
THIS IS IT
inge mer berg o dalbana
inge mer saknad efter ditt lejonhjärta som ändå inte slår för mig
inge mer tvivel
jag är klar nu
för min egna överlevnads skull måste jag ta mig igenom & ut
vidare
stoppa alla mina obesvarde känslor i en ask
låsa med jordens alla lås
gömma nykeln
& aldrig aldrig öppan den igen
¯
2011 snäll ge mig nu all den styrka jag behöver för att göra det här året till mitt. mitt eget. där jag bestämmer spelreglerna. & ingen annan.
¯