första gången sen innan Gotland (sisådär för exakt en vecka & en dag sen) som jag för första gången har haft chans/tid att bara sitta & ner & vara.

med mej själv.

enbart med mej själv & min trygga skugga.

dagarna på Gotland var fina som snus & precis lagom långa. jag spenderade min tid där med att läsa mer än jag nog gjort på hela året tsm, gå flera timmar på stenstränder med enbart mitt eget tomma huvud som sällskap, äta saffranspannkaka vilket man bara ska göra om man är på Gotland, gott men knasigt vare (liksom risgrynsgrött i pannkaka?) legat vaken om natten & spionerat på grannarna, gått på fina loppisar & fyndat, fotot som en galning & bara varit. glömt. tänkt. växt.

när jag kom hem han jag inte ens packa upp innan det var dax att packa om väskan igen & fara till jobbet & en väntande karnevals-helg med mina brudar.

spenderade min helg med att jobba, dricka vin, skratta åt en mkt full & fin vän, sova sked, träffa fina frön som jag varit utan alldelses för länge, äta popcorn, träffa fina pojkar & njuta av all rörelse i staden som jag älskar att hata.

först igår kom jag hem igen med min weekend bag som var full av flera timmar av tappad sömn, tandborste, alldeles för många ombyten, lösögonfransar, tid, känger & ränder.

imorse kallade plikten igen & de var bara att fara in igen & arbeta.

de är de enda jag gör nu för tiden. fara fram & tillbaka som en tappad vante.

fara med vinden.

spendera dagarna på jobbet & nätterna ute på vift för sen somna i alla olika tänkabara sängar förutom min egen. jag lever i en kapsäck.

men att vara på vift tycker jag ju är himla fint ändå.