samtidigt som de gör ont i mig för en annan, så känns de fina fisken pga en annan pojke samtidigt. lite för fint. som om att jag är delad. indelad i två halvor. & att dela med sej enbart mej sej själv är tyvärr inte lika fint. mest förvirande. då ställer man sej frågor som; kan jag verkligen vara ledsen för nån annan & glad & förväntansfull samtidigt? går verkligen de? & jaa, de går.

& just nu är de nästan synd att jag har ett så gott samvete. tänk om jag vore samvets-lös, då hade jag inte mått så här dåligt över att jag är glad. de blir de ju som att min kropp är indelad i 3 delar ist för enbart 2: den ena, 50% ledsen & orolig för någon annans räkning, den andra, 25% glad. liiite för glad. & förväntansfull & den sista delen, 25% är lite rädd & kluven för att den andra delen är glad. förstår ni vilket kaos? men ändå ett ganska organiserat kaos, iaf i procent.

att ordbaja sej fram till en lösning var planen. vet inte om jag blev någe klokare. kanske bara mer kissnödig & trött. men att sova på saken har ju funkat förut. eller att helt enkelt ta de som de kommer brukar bli de alldra bästa när de kmr till mina problem lösningar. så får de bli.