|För | jag | vet | att | den | här | natten | kommer | döda | mig | om | jag | inte | får | va | med | dig|

hängde på grönan i några timmar innan håkan med J & J's syster H. käkade & tittade på människor, köpte håkan-tröjor. skrattade åt att folk glodde så dant, då jag & J så exakt likadan ut - jeans skjorta, svarta jeans, svarta converse, hatt & håkan-kasse. knas.
klockan slog 8 & håkan äntrade scenen. galet trångt, varmt & svettigt att stuffa runt med 20.000 (!!) andra.
finaste håkan framkallade ett virr varr av känslor & en liten tår i ögat mitt under 'de är så jag säger de' /Så säg som det är för den här gången krävs det mer innan jag öppnar armarna förlorar mig/
jag & H öste, sjöng högst av alla, danasade robot-dansen & skrek efter ett svalkande regn.

i bakhuvudet gnagde minnesbilden från när du vände bort din ansikte när mina läppar skrek efter dina. bestämde mig då under konfetti-regnet innan sista akten att det måste bli ett slut på det här hattande mellan oss. bestämde mig för att stiga av innan historian upprepar sig.

efter 2h sa håkan hejdå & tackade för sig. våra ben skrek efter att få sitta & vi på började våran färd hemmåt igen. i bilen hem lyssnade såklart på håkan & utvärderade håkans lite halv tunna (tyvärr) setlist

vi släppte av H & åkte en slingrig omväg hem till mig, kanske bara för att få andas samma luft så länge vi bara kunde. mitt "alvarligt-talat-jag-orkar-inte-med-det-här-hattande mer..."-utlägget fastande i halsen & stannade på tungan & natten blev ny dag & jag klev ur & vi sa endast hejdå & artighets fraser, fast de i luften kändes att de behövdes sägas så mkt mer. men jag stängde igen & gick. /Vi är inte såna som i slutet får varann/
¯
foto: jag & H.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0