ligger på det obekväma golvet i mitten i mitt rum
bland alla högar av kläder som brukar vara så bra på att trösta mig
för stunden
damtussar & dam som yr som sand i saharas öken
dam i ögonfranarnas svärta
svart svart svart
nerför mina kinder rinner svarta droppar
som ett nattsvart vattenfall på speed

Melissa Horn blandas med Jocke Bergs stämma i mina bedövade öron
hatar hur dom gör mig mindre än minst
hur orden träffar mig så hårt att jag får kippa efter andan
andan i halsen

ville att du skulle vara fast för evigt
i ett land där dom pratar ett fult språk
ett språk som jag alltid har förknippat med b/c
kunde du inte stannat bara ett litet tag till
en månad
så jag fått chansen att sluta
grubbla
vänta
hata
läka

men du hittar alltid ett sätt att ta dig tillbaka
& bråka med mitt /förvuxna, dumma hjärta/
även denna gång
ännu en gång gjorde din hemkomst mig mindre än minst

dammet hinner precis nudda golvet innan jag blåser till
& de virvvlar upp i luften igen

jag rullar runt & möter min blick i spegeln från ikea
spegeln krabb
ser ut som en våg eller sjögräs eller en lockig lock
jag ser kriksmålad ut
redo för strid
med mina svarta vattenfalls ränder

redo för att ta mig an dig
dig & ditt ansikite som även de var krigsmålat sist de var mitt
men då i ljusblått & inte i svart
kvällen i återvändsgränden
 
Melissa säger:
/det är nog bäst för båda om jag försöker låta bli/
jag svara henne att hon har rätt men samtidigt så fel
finn fem fel
på de som var
på de som är
& inte är

lämnar golvet för sängen
plågar mig själv med att titta
titta på dig
hon
er

/det finns dagar som jag tänker
mer på henne än på dig/

undrar om du känner så för henne som du gjorde förut
nuförtiden oxå
undrar vad du tänkte när bilden togs
undrar
men vill jag veta?

/kan det vara för sent
att säga som det är?/