Nån gång sådär kanske imorn eller om två år eller nästa april kmr jag kanske ha den här fina hårfärgen, exakt så som på bilden. För tänkt de är ju så tjusigt att se lite ut som ett blekt stopljus tycker jag. Har hux flux på gammal dar blivit modig med mitt hår, mest tror jag att de beror på att jag behöver förändringar, jag som brukar hata förändringar. Men nu vill jag bryta gammal mönster, hoppa från klippan, vara orädd, hångla tills jag får små blåmärken på dom läpparna, gå mitt i gatan, ta mig över stängslet, säga vad jag tycker i större utsträkning & bara vara jag utan att tänka efter först. Hjälp vad härligt det där lät, tänk om de vore så enkelt att bara göra dom där sakerna? Men imorn SKA jag verkligen försöka vara sådär stark, rak & fri. & framför allt bara andas. Och dom små, små orden är svåra ord