varför säger jag inte bara de här till dig på riktigt?

jag saknar att möta dej när jag minst anar de
saknar ditt leende som för bara en liten stund bara ler för mej
saknar att se dej rufsa om ditt hår
saknar att du säger: hej martina
du ska bara veta hur bra mitt namn låter när just du säger den
saknar att stå & prata med dej om helgens bravader & om ditt & datt
de är då du gör mej så där cool lugn & ger mej den där borttappade trygghets-känslan
samtidigt som mitt hjärta dunkar sönder & faller handlöst där inne inom lilla mig
jag saknar tom när din buss kommer & förstör allting
för även om du säger hejdå & går på,
så lämnar du inte mig helt iaf,
du stannar kvar på ett sätt som bara du kan

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0